Blogg om mat, träning och livet.

Inspiration, kostrådgivning,föreläsningar, kurser...

2021 > 06

Det är mest du som läser denna blogg ;). Här är lite färsk covid-statistik.
Med den framför ögonen är jag fortfarande lika trögfattad och faschinerad över att människor i 40-årsåldern i min närhet firar med champagne att de vaccinerat sig.
För mig är det så obegripligt så jag vet inte...

Det är fler som tar livet av sig i "vår ålder" än som dör i covid.
HUR blev kollektivet så rädda? Varför?

I veckan åt jag middag med en IVA-sköterska som undrar samma.
Hon har sett döden många gånger i många år. Och undrar också varför just denna rädsla att dö i covid? Är det inte läskigt att dö av andra saker som är samma risk att dö av? Men bara för detta gör vi uppoffringar, skäller ut folk och fogar oss i märkliga beslut?

Hon reser och kramas och undrar också varför man inte låter gamla multisjuka människor på ett ålderdomshem bestämma själva om de vill ha besök eller inte?
Varför ska vi "tvångs-rädda" en mulitsjuk 85-åring för att den ska leva ett halvår till när den personen kanske prioriterat att träffa anhöriga och inte dö ensam? För VEMs skull?

Döden är skrämmande. Men HUR blev vi så rädda för just denna död?

Jag hoppas sååååå mycket att jag har helt fel om vaccinationerna och att de ska stå sig bra mot mutationer osv. Tyvärr inte det vi ser i Storbrittanien just nu.

Tänker på en sak som en terapeut sa till mig i KBT när jag satt och "beklagade" mig att "OM jag bara haft en normal vettig skilsmässa med en normal person" och då sa hon "så här blev det för dig".
I helt neutral ton. Jag babblade vidare att det var "orättvist" men har verkligen i efterhand tagit till mig detta.

Och "så här blev det i år". Varför tror vi att vi som kollektiv kan leva så jävla skyddade från allt? Kan vi inte acceptera att vi människor har ställt till det och "så här blev det". Inte dömande. Bara så det ÄR.

I år dog farfar av covid. Nästa år dör han av "vanlig lunginflammation". Inte ta bort känslan av sorg. Men att inse att den är en del av livet. Och att vi inte kan påverka och styra allt.

Fira vidare med champagne! Fira också att du inte tagit ditt eget liv eller dött av en bilolycka! Mycket champagne blir det! ;)

Läs hela inlägget »

PTG. Något jag aldrig hade hört talas om förrän för två veckor sedan. ”Post-traumatic growth”.Alltså post-traumatiskt tillväxt.
 
Posttraumatisk tillväxt eller är positiva psykologiska förändringar som upplevs som ett resultat av motgångar och andra utmaningar för att öka till en högre funktionsnivå. Det är helt enkelt att du gått igenom en kris eller trauma och kommer ut som en starkare och delvis förändrad person.
 
Tillväxt inträffar inte som en direkt konsekvens av traumat, utan som en konsekvens av traumats efterdyningar. Det är långt ifrån alla som upplever detta efter trauma/kris. En del personer får så att säga mark och andra förlorar mark. Det innebär inte heller att man lidit mer eller mindre eller upplevt mer eller mindre smärta på vägen. Det är hur man kommer ut efter traumat som skiljer sig åt.
 

Vägen för mig har inte varit rak och definitivt inte utan smärta. Den blir inte det när man dagen före 1:a advent får reda på att ens liv som man visste det är över och att man dessutom står ensam med ett barn i det. Men jag tror själv att styrkan började med andra människor. Så det tänker jag att vi kan tänka på och det är viktigt när någon är i kris.
Att just DU kan hjälpa dem att komma ut starkare.


Det är när en kollega man jobbade med två månader för nästan 10 år sen skriver ”Kämpa, jag är med dig, jag hjälper dig om du vill”. Eller när en annan kollega man inte har haft kontakt med på ca 7-8 år skriver ”du är en stark kvinna som klarar allt och lite till”. Det är när en  ungdomskompis man inte umgås med längreskriver ”du är en stark och vis person-även om det är tufft kommer du ut med fötterna på jorden, hör av dig om du behöver hjälp”.
 

Och sen är det alla andra. Som jag hade en närmare kontakt med från början men kanske ändå inte jättenära. Men de var ändå med mig. Vissa varje dag. Vissa i olika punktinsatser. Jag vet vilka exakt alla är, precis vad de gjorde, vad de sa, vad som hjälpte osv. Jag vet även vilka som inte var där, men de väljer jag att inte fokusera på.
 
De fem grundpelarna för PTG är:
·En önskan att vara öppen för nya möjligheter som inte var närvarande eller inte verkade möjliga förut.
·En bättre känsla av sammankoppling med andra, vilket visar sig i empati för andra personers lidande. Man värderar relationer än högre.
·En högre känsla av självständighet en känsla av att de har övervunnit situationen, att de kan övervinna allt.
·Ökad tacksamhet för livet rent generellt, såväl som större uppskattning för saker som tidigare togs för givet. Mer uppskattning till små saker.
·En djupare känsla av spirituell koppling eller syfte.
 
Mina egna största förändringar är att:

·Jag försöker lägga noll energi på de som suger energi. (Det kräver ganska mycket träning…)
·Ha härliga möten. Både med nya människor och befintliga vänner. Detta senaste år har det varit många och energi-givande!
·Gå på magkänsla med noll-tolerans att gå emot den känslan. Magkänsla =Känslomässigt grundad logik. Jag litar helt på min. Du litar på din.
·Ge fler komplimanger till människor. Inte för att få något tillbaka utan för att de ska bli glada. Ärliga såklart.
·När jag känner mig sönderstressad (ja det händer) så försöker jag sätta in allt i det stora perspektivet-och hur viktigt är allt då EGENTLIGEN?
·Vill JAG detta? En fråga att ställa sig i många olika sammanhang. Det är få saker vi verkligen verkligen måste.

Läs hela inlägget »

Nyheter & Information

Instagram:
kostvagenveronica
Facebook:
Kostvägen

Kontakt: info@kostvagen.se

Roligt att du hittat till min blogg!

Jag är Cert.Kostrådgivare inom lågkolhydratkost LCHF/Paleo och erbjuder förutom bloggen olika former av kostrådgivning, kurser och föreläsningar.

Jag tycker om god mat med naturliga råvaror, men vill också ha enkla lösningar i matlagningen som inte tar för lång tid eftersom vardagen ofta kan kännas stressig. 

Jag bor med 7-åring,  katter (2 bengaler) i Hammarby Sjöstad i  Stockholm.

Jag har ätit lågkolhydratkost i mer än 11 år och har tack vare detta gått ner nästan 25 kg i vikt och uppnått ökad hälsa på olika sätt.
Hälsa är en helhet! Alla bitar med stress, relationer, kost behöver vara i balans. 

Currykyckling med blomkålsris idag. Det frysta blomkålsriset från @garantskafferiet är grymt bra! Har det alltid hemma. Idag kryddat med bara salt och vitpeppar. Annars väldigt gott att ha en riven lagrad ost med (parmesan eller prästost 😋) och göra olika varianter på ”Blomotto” (blomkålsrisotto). Ha en fin söndagkväll!
-2018 mitt i brinnande VABruari skulle vi till Thailand och då körde jag denna super-dryck konstant. Nu börjar också snor-tider till höger och vänster så här är ett supertips! 🍋 🌶 : Citron, chili & ingefäradryck 1 liter vatten Saft av två ekologiska citroner Riven ekologisk ingefära (rejäl bit) 1/2 riven röd chili 1 msk honung Koka upp vatten och låt sedan allt dra tillsammans 1-2 timmar innan du häller upp det (genom en sil)på en glasflaska. Varför funkar det? Citron innehåller massor av C-vitamin. Chili likaså. Ingefäran kan förhindra och lindra förkylning och innehåller massor av antioxidanter. En annan bra sak med ingefäran är att den verkar anti-inflammatoriskt. Börjar du känna dig krasslig, ett rejält glas av denna dryck, 3-4 kapslar D-vitamin och en god natts sömn (försök sova extra länge) vänder i 7 fall av 10 tillbaka förkylningen för mig! Ibland kommer det plötsligt och då gör man samma för att lindra och påskynda tillfrisknande.

Tips på bra länkar:

Statcounter