Veronica Aderö, Kostvägen
Blogg om mat, träning och livet. Inspiration, kostrådgivning,föreläsningar, kurser...

2019 > 12

Idag hittade jag rökt lax som jag glömde ta fram på Jul :)
Middagen blev då denna lax med en avokadocreme. Avokadon mixad med ekologisk citronsaft, creme fraiche, havssalt och peppar.
I morgon är det Nyår! Nytt år-nya möjligheter... Väldigt klyschigt, men sant!

Läs hela inlägget »

Jag ber om ursäkt. Jag har varit lite misstroende mot all denna ”ångest” man hör om finns överallt i samhället och som ökar. Har känts väldigt diffust.

Nu känns det inte det minsta diffust längre. Igår hade jag en stark dag. Som att kag klarade vad som helst. Idag är det ångesten som är stark. Det som lindrar är långa promenader och att träffa andra människor. Gärna i kombination.
Mitt liv just nu är som att min man har dött. Den jag varit med i nästan 8 år finns inte mer. Men istället för att få sörja har det dykt upp en galning som jag på INGET sätt känner igen eller känner. Som jagar mig med förvirrade/konstiga krav och önskemål och underliga resonemang. På intet sätt logiska.
Mitt i detta pågår livet ”som vanligt” varje dag. Man ska äta, tvätta, jobba, ta hand om barn. Jag har fortfarande svårt att äta hemma ensam med Eric. Jag är illamående. Det går bättre med fler människor där. Och när har JAG någonsin haft problem med att äta ??!? Det är sånt jag bara hört om och adrig upplevt :)
Och som sagt. Äta måste man ju. Idag skulle jag haft besök som blev inställt pga sjukdom (mycket sjukdomar som snurrar nu...) så lunchen blev lite festligare än de köttbullar som snurrat här ett tag:
Kycklingfärsbiffar (med mycket cheddarost) med en tomat/avokadosallad och jalapenjo-majjo.
I morgon kommer en annan dag...

Läs hela inlägget »

God Jul till er alla läsare!

Inget här är som det borde ha varit och jag har massor av blandade känslor.
Det jag också har är att jag är frisk. Har ett friskt underbart barn, 2 fantastiska katter, och den snyggaste julgranen pä flera år! :)
En härlig Jul önskar jag Er, och blir den inte så härlig som du vill så går det bra det också...

Läs hela inlägget »

Lever mitt liv i chock just nu men Julen kommer vare sig man är redo eller ej, och ingen Jul utan ett besök på ost-butiken Winjas!
Det blev som vanligt deras St Agur, godaste äppelmusten (finns på systembolaget, ej LCHF men grym!), en tryffel-brie (testar för första gången) och ett lyx-smör till skinkmackan!

Läs hela inlägget »

Detta är verkligen en favorit vid en rejäl frukost, eller lättare lunch eller middag:

En bit knäckebröd från Cleaneating med bregott och en burk makrill i tomatsås. Vet att man gillar ELLER hatar makrill på burk så ett annat alternativ är mosad avokado, kokt ägg eller lax.

Läs hela inlägget »

Vi låg tätt omslingrade i sängen. Vi sa att vi älskade varandra. Han somnade före mig, men jag somnade strax därefter. Det var 16 dagar sedan.
 
Morgonen efter säger han ”jag vill skiljas”. Jag går i chock hela dagen. Det fanns ett lugn när han sa det. Något var jättekonstigt och helt jävla fel. Sådant känns. Han lämnade hemmet på eftermiddagen. Sa att han skulle till kompisar och ”komma hem tidigt”. Skickade ett sms på natten att han inte skulle komma hem alls. Och på morgonen ett sms om att han skulle köpa med sig god frukost till oss. Puss.

Han hasplar ur sig att han träffat en annan. För några veckor sen. Hans livs kärlek är det. Han vill skiljas. Och de två har pratat om att ”köpa ut mig ur huset” för ”det blir bäst så”. Han säger att han älskar mig och att jag är hans bästa vän. Jag är i chock. Jag skakar. Jag mår illa. Jag gråter. Han åker iväg på jobb.

Oerhört snabbt står det klart att jag inte kan sörja nu. Att jag inte kan gråta hela dagarna. Att jag inte kan skrika. Att jag, för att jag är mamma, inte kan slå sönder saker. Att jag inte kan byta lås. Jag är nu av honom utsedd till ”projektledare” för skilsmässan. Precis som jag varit projektledare i relationen vill han nu att jag är det när han väljer att lämna den. Han beställer papper på tisdagen. Sen säger han till mig ”Nu måste du fokusera”. ”Du måste landa”. ”Sonen ska inte bli inblandad” Och vidare ”hur gör vi med allt?”.
 
Jag kan inte äta. Kan inte sova. Har aldrig någonsin tidigare varit i ett tillstånd som inte för stunden kan kännas lättare med lite mjölkchoklad, men nu är det bara ett konstant illamående och jag fryser. Han skickar sms att ”vi måste värdera huset. Hon vill flytta in”. Och ”vi måste få till bodelningen”. Han vill alltså byta ut mig. Säger det klart och tydligt. Jag ska ut tycker han. En annan ska in. Han ska fortsätta ett liv han uppenbarligen gillar till viss del, bara byta ut lite personer. ”Skojar” om att jag kan bo i grannens attefallshus. 

Jag blev hans partner för 7 ½ år sedan. Jag blev mamma till vår son för 6 år sen. Jag blev hans fru för 4 månader sen. Nu ska jag bara bytas bort utan att krångla. ”Jag har sagt till henne att du är klok och vettig och att vi nog ska kunna ha ett bra samarbete”. Det sa han i samma andetag han berättade att han ville byta ut vår relation mot en han träffat för 4 veckor sedan.
 
Nu har jag levt i 2 veckors känslomässigt kaos. Framtidsdrömmar har krossats. Resor avbokats. Han har gjort vårt fina hus fult genom sitt agerande. Han och hon har krossat en familj utan att tveka det minsta. Gränslösheten och bristen på respekt är stor. Han drar in den jag skyddar och älskar mest i världen, min son, på ett sätt som är orimligt för alla, utom just för dem.

Och jag tänker inte vara tyst nu. Hur många gånger har man som kvinna inte varit tyst och skyddat män som betett sig olämpligt. Jag har slutat med det i mitt liv. Faktiskt för ganska längesen.
Min Jul kommer bli väldigt annorlunda i år. Och jag vill inte ljuga ihop en glamour som inte finns. Bilder som inte är sanna.  Ett blogg/instagram-liv som är fejk.

Ja, jag kommer ha en fin Julgran och kanske visa den här. Min fina son. Äta god mat. Men mycket kommer vara annorlunda. Och in i helvete tufft. Så varenda bild på julskinka. LCHF. Sockerfritt. Det är sant. Men detta är kulissen och bakom kulissen pågår ett liv.
 
 

Läs hela inlägget »

Nyheter & Information

Instagram & Facebook
Jag finns också på Facebook (Kostvägen) och Instagram (kostvag
enveronica)!

Kontakt: info@kostvagen.se

Roligt att du hittat till min blogg!

Jag är Cert.Kostrådgivare inom lågkolhydratkost LCHF/Paleo och erbjuder förutom bloggen olika former av kostrådgivning, kurser och föreläsningar.

Jag tycker om god mat med naturliga råvaror, men vill också gärna ha enkla lösningar i matlagningen som inte tar för lång tid eftersom vardagen ofta kan kännas stressig. 

Jag bor med 6-åring,  katter (2 bengaler) i Hammarby Sjöstad i södra Stockholm.

Jag har ätit lågkolhydratkost i mer än 11 år och har tack vare detta gått ner nästan 25 kg i vikt och uppnått ökad hälsa på olika sätt.
Jag är jätteglad för alla era mejl och kommentarer och försöker besvara dem alla.

Kontakta Veronica:

info@kostvagen.se


Laddar innehåll...
Rosa tema på frukosten. Smoothie med bär, grönkål och kokosmjölk. Rysk yoghurt med granola. Kaffe. Flera kaffe...
När folk säger ”det här jävla året som varit” tänker jag hela tiden först ”aha, har du också haft det jobbigt, typ haft en man som blev galen och stack och du fick riva upp dig och ditt barn till ny miljö och starta om ditt liv?”. Sen visar det sig att aha, de pratar ”bara” om Corona… (ja såklart finns det de som hade det värre än jag också men det är inte de jag pratar om just nu…). Jag ska vara helt komplett ärlig. Är nära galenskap vissa dagar känns det som. Som nu när jag sitter med årets tråkigaste arbetsuppgifter och inte ens har kollegor att skratta med. Jag klarar det knappt. Och då menar jag på riktigt. Jag hotar mig själv att inte få kaffe innan jag gjort klart en viss sak. Jag tar en promenad. Jag lovar mig själv någon trevlig belöning. Det spelar ingen roll. Det är en kamp. Inte bara att ”bita ihop och göra” som det brukar. Sen känns det som att jag är omgiven av mängder av zombies som bara med monoton röst säger ”det är som det är nu” och ”man ska ju inte träffas nu” eller ”snart kommer vaccinationen”. Jag vill skaka och ruska om dem och be dem ta sig samman och bara bete sig normalt. Men det får jag ju inte för då är jag närmare än 2 meter och det ”ska man ju inte”… På ett sätt mår jag mycket bättre nu än för två månader sedan när jag fick dåligt samvete av att gå på Ica eller Apoteket och tänkte hela tiden ”man ska inte, man bör inte” och retade mig på människor som gjorde ”som de ville”. Nu har jag ju släppt det helt. Försöker ”leva normalt” i en helt onormal värld och det är lite ensamt här… 😉 Jag stör mig inte på något som någon annan gör och det är otroligt skönt. Som tur är har jag några personer omkring mig som faktiskt också beter sig ganska normalt och som man kan ”leka vanligt liv” med i korta stunder här och var. Det räddar mig. Det och promenaderna. Promenaderna tog mig ur ångesten för ett år sen och de gör allt lättare nu också. Och jag tänker att det blir bättre i morgon. Det blir det nästan alltid.
Hoppas din januari går som planerat hittills. Och om inte så håll ändå kurs. Inget är ”förlorat” för att man inte följer en spikrak väg. Livet är inte en spikrak väg för någon. Men hälsan är bland det viktigaste. Så tänker jag. Inte att plåga sig med olika dieter och jättejobbiga träningar. Utan att göra det man kan för att må bra, fysiskt och psykiskt. Man kan inte välja det ena, vi är en helhet. Jag jobbar vidare med långa promenader i dagsljus. Och hitta bättre koncentration. Efter den stress som varit senaste året med separation, flytt, corona så känner jag att fokuset blivit sämre. Då jobbar jag på det. Smaken och lukten är inte tillbaka fullt ut. Det har nu gått drygt två månader och jag skulle säga att det är på kanske 80% av vad den varit så visst går det framåt men... Jobbar vidare med zink och luktträning. Kaviar på mackan är ett måste för att få in saltet, som jag känner bra. Ha en fin söndag!

Tips på bra länkar:

Statcounter