Veronica Aderö, Kostvägen
Blogg om mat, träning och livet. Inspiration, kostrådgivning,föreläsningar, kurser...

2019 > 11

Funkar bra för mig när det är skagenröra! Och två perfekt kokta ägg.

Skagenröran är rester från gårdagens vegeteriska (inklusive fisk/skaldjur) middag i den ”vego-klubb” jag är med i för att testa på att laga vegetarisk.
Förrätt hos mig var parmesankex med skagenröra, återkommer med varmrätten- såklart LCHF !

Ha en skön lördag !

Läs hela inlägget »

I flera år har jag nu känpat att komma under 30 minuter på 5 km igen och nu är det så nära så nära...

Läs hela inlägget »

”Wake me up when November ends”

Sååååå grått! Regn. Olika nyanser av grått. Jag brukar försöka vara positiv och se framåt men alltså...

Idag blev det i alla fall lite höst-shopping på Kappahl. Och träning. Och vet ni; efter mitt förra kiropraktor-besök har jag inte känt av min ”falska ichias” längre. På en hel vecka. Vågar inte ”ropa hej” men positivt helt klart! Jag fortsätter träna bålstyrka. För typ alla ryggproblem kräver en stark bål för att kunna bli bra.
Kämpa kämpa...

Läs hela inlägget »

Idag fick jag Anna Hallen fina kokbok ALP-kokboken. Har fått en del frågor om ALP och här får du alla svar! Jag har även glädjen att informera om att jag fått ett recept med i boken! :)

Jag tycker att ALP är verkligen ”för den envisa kroppen”. Kan du ha en stabil vikt och hälsa med LCHF/Paleo- fortsätt med det. Men jag hade fastnat. Kilona kom och satt som berget trots att jag testade både strikt LCHF och fasta typ 5:2 och 16:8. Många andra (helst kvinnor) är i samma sits.

Det som är skillnaden nu är att jag fått kontakt med kroppen igen. Har även gått ner ca 8 kg (varav ca 5 kg med en ALP-diet som jag följde till ca 90 procent).
En dag i veckan äter jag grönsaker, rotfukter, bär och frukt enbart. Trivs mycker bättre med det än fasta. Har gjort det sen i maj.

Rekommenderar verkligen denna fina kokbok för massor av kunskap och inspiration !

Läs hela inlägget »

Fick idag förfrågan att i morgon vara med i ”Opinion live” i morgon i rollen att vara ”för” kött.
Jag kan inte se att något vettigt kommer komma ur en sådan debatt som tenderar att bli gapig och svart/vit.

Jag tånker så här:
Kött av god kvalitet (utan tillsatser och KRAV och svenskt) är bra mat för oss människor. Vi behöver detta fullvärdiga protein som innehåller massor av byggstenar och vitaminer. Vad vi än kan ”tycka” om kött, djurhållning osv så är vi köttätare och har alltid ätit kött.
Den vegan-trend som breder ut sig, helst i skolor, tycker jag är skrämmande. Att vi plötsligt ska bli växtätare kräver enorm kunskap hos den som tillämpar det, vi vill ju t ex inte skapa B12-brist hos barn.

Jag ska vara ärlig. Jag har inte läst all olika forskning kring miljöaspekterna kors och tvärs. Är det mycket sämre att äta kossa från Sverige än avokado från Brasilien? ”Därav tvista de lärde”...
Miljöfrågan är otroligt kompex men jag är som sagt lite orolig för det ”vegetariska experiment” som jag anser pågå i Sverige nu för vad kommer folk (generellt) att äta istället och vilka konsekvenser får det? Soja är dessutom en produkt jag starkt ogillar och ubdviker, och den ska ju ”ersätta kött”...
Jag tänker hälsa och hållbarhet. Så mycket det går. Grönsaker och frukt efter säsong så mycket som möjligt. Blanda fisk, fågel och rött kött. Ekologiskt och helst KRAV. Såååå lycklig att ha hittat Melins som har bra fläskkött- för det är inte lätt!
Skulle gärna stötta mjölkbönder men tycker tyvärr inte att ko-mjölk är måltidsdryck för människor. Älskar däremot andra mjölk-produkter som ost, grädde, yoghurt...
Stöttar verkligen Gröna Gårdar i deras tänk och arbete !

Igår handlade jag en underbar sallad på fina ”Rå och så”, ett veganskt ställer ett stenkast från mitt jobb- supergott ! Jag är inte ”kött-kramare” på det viset men det finns så många aspekter att väga in.
Inget jag vill bråka om med ”militanta veganer” i direktsänd TV...;) Men jag ska absolut se programmet...

Vad tycker ni ? Kött eller icke kött- det är frågan ?

Läs hela inlägget »

Jag har haft lite tveksamheter kring kycklingfärs p g a konsistensen men jag har testat lite och nu hittat ett smaskigt recept! Populärt hos Eric också. Lökbitar undviker vi i familjen, därav riven lök ;):

Kycklingfärsbiffar
Recept 4 personer
500 g kycklingfärs
1 finriven gul lök
2 1/2 dl riven cheddarost
1 1/2 msk zigges kycklingkrydda
Salt/peppar

Blanda ihop allt och stek på medelvärme. Jag serverar ugnsgrönsaker till.

Läs hela inlägget »

För många är det en självklarhet. De har en storlek liksom. ”Jag är en storlek 38”. Punkt.

För mig och många andra har det aldrig varit så. Vi vet liksom inte vilken storlek vi har nästa år. För våra kroppar beter sig lite svajigt.
Och vi själva beter oss kanske också lite svajigt-beroende på. Och då blir vi också välkommet ”byte” att kommenteras. För folk ser. Att man gått upp i vikt kommenteras oftast bakom ryggen. ”Oj, vad har hänt...?”
Ja, vad har hänt ? I mitt fall är jag 40 plus och har fått ett barn, det är ungefär det som hänt. Min kropp beter sig inte som när jag började med LCHF för 10 år sedan. Jag måste skruva och anpassa. I alla fall om jag vill behålla samma storlek.

Apråpå kommentera andras kroppar och vikt:
För ett par år sedan var jag med i LifeGene , en befolkningsstudie på lång sätt där de på massa sätt tog prover, gav ut frågor och mätte en kors och tvärs. På ett av tillfällena säger sköterskan ”ditt höftmått är lite väl brett”. (Jag väger 8 kg under BMI-gräns för övervikt då). Jag har tänkt mycket på det. För mycket hade jag haft komplex för i mina dagar, men höftmåttet var inte en av de sakerna... INNAN hon sa så. Försökte släta över med ”men det kan ju vara bra när man föder barn” men oj vad försent det var... Skadan var skedd och jag är alltså från då en ”bredhöftad” människa med FÖR breda höfter.
Varför sa hon så? Vad skulle jag göra åt saken?
Jag satte inte min fot på Lifegene igen.
Idag firar jag att jag kan ha samma kläder som för 7 år sen! Och jag får väl vara bredhöftad, det går bra ändå!
Och till alla som känner för att säga ”välmenande kommentarer” om andras kroppar- tänk ett varv extra!

Läs hela inlägget »

Nyheter & Information

Instagram & Facebook
Jag finns också på Facebook (Kostvägen) och Instagram (kostvag
enveronica)!

Kontakt: info@kostvagen.se

Roligt att du hittat till min blogg!

Jag är Cert.Kostrådgivare inom lågkolhydratkost LCHF/Paleo och erbjuder förutom bloggen olika former av kostrådgivning, kurser och föreläsningar.

Jag tycker om god mat med naturliga råvaror, men vill också gärna ha enkla lösningar i matlagningen som inte tar för lång tid eftersom vardagen ofta kan kännas stressig. 

Jag bor med 6-åring,  katter (2 bengaler) i Hammarby Sjöstad i södra Stockholm.

Jag har ätit lågkolhydratkost i mer än 11 år och har tack vare detta gått ner nästan 25 kg i vikt och uppnått ökad hälsa på olika sätt.
Jag är jätteglad för alla era mejl och kommentarer och försöker besvara dem alla.

Kontakta Veronica:

info@kostvagen.se


Laddar innehåll...
När folk säger ”det här jävla året som varit” tänker jag hela tiden först ”aha, har du också haft det jobbigt, typ haft en man som blev galen och stack och du fick riva upp dig och ditt barn till ny miljö och starta om ditt liv?”. Sen visar det sig att aha, de pratar ”bara” om Corona… (ja såklart finns det de som hade det värre än jag också men det är inte de jag pratar om just nu…). Jag ska vara helt komplett ärlig. Är nära galenskap vissa dagar känns det som. Som nu när jag sitter med årets tråkigaste arbetsuppgifter och inte ens har kollegor att skratta med. Jag klarar det knappt. Och då menar jag på riktigt. Jag hotar mig själv att inte få kaffe innan jag gjort klart en viss sak. Jag tar en promenad. Jag lovar mig själv någon trevlig belöning. Det spelar ingen roll. Det är en kamp. Inte bara att ”bita ihop och göra” som det brukar. Sen känns det som att jag är omgiven av mängder av zombies som bara med monoton röst säger ”det är som det är nu” och ”man ska ju inte träffas nu” eller ”snart kommer vaccinationen”. Jag vill skaka och ruska om dem och be dem ta sig samman och bara bete sig normalt. Men det får jag ju inte för då är jag närmare än 2 meter och det ”ska man ju inte”… På ett sätt mår jag mycket bättre nu än för två månader sedan när jag fick dåligt samvete av att gå på Ica eller Apoteket och tänkte hela tiden ”man ska inte, man bör inte” och retade mig på människor som gjorde ”som de ville”. Nu har jag ju släppt det helt. Försöker ”leva normalt” i en helt onormal värld och det är lite ensamt här… 😉 Jag stör mig inte på något som någon annan gör och det är otroligt skönt. Som tur är har jag några personer omkring mig som faktiskt också beter sig ganska normalt och som man kan ”leka vanligt liv” med i korta stunder här och var. Det räddar mig. Det och promenaderna. Promenaderna tog mig ur ångesten för ett år sen och de gör allt lättare nu också. Och jag tänker att det blir bättre i morgon. Det blir det nästan alltid.
Hoppas din januari går som planerat hittills. Och om inte så håll ändå kurs. Inget är ”förlorat” för att man inte följer en spikrak väg. Livet är inte en spikrak väg för någon. Men hälsan är bland det viktigaste. Så tänker jag. Inte att plåga sig med olika dieter och jättejobbiga träningar. Utan att göra det man kan för att må bra, fysiskt och psykiskt. Man kan inte välja det ena, vi är en helhet. Jag jobbar vidare med långa promenader i dagsljus. Och hitta bättre koncentration. Efter den stress som varit senaste året med separation, flytt, corona så känner jag att fokuset blivit sämre. Då jobbar jag på det. Smaken och lukten är inte tillbaka fullt ut. Det har nu gått drygt två månader och jag skulle säga att det är på kanske 80% av vad den varit så visst går det framåt men... Jobbar vidare med zink och luktträning. Kaviar på mackan är ett måste för att få in saltet, som jag känner bra. Ha en fin söndag!
Det tog väldigt lång tid eftersom han inte orkade fullfölja det han påbörjat och dessutom lyckads fördröja processen ytterligare. Men idag är detta jag. Nytt år. Nytt liv. Det kommer blir bra! 🙏🏻🥂

Tips på bra länkar:

Statcounter