Veronica Aderö, Kostvägen
Blogg om mat, träning och livet. Inspiration, kostrådgivning,föreläsningar, kurser...

2017 > 11

Idag träffade jag PT på Itrim. Vi gick igenom mål och målbild.
Det blev lite stökigt i deras system när jag förklarade att mina mål med träning (att springa fortare och bli starkare) inte hade något med vikt att göra och att jag inte var intresserad av mätning och vägning på längden och tvären ...
PT-killen var dock jättetrevlig och insisterade inte alls. Och, viktigast av allt, han höll med mig. Om att kosten är 80 procent avgörande för vikten och träningen 20 procent.
Synd att såååå många fortfarande tror att det är tvärtom och alltså tränar ”i onödan” med dåliga resultat för vikten (för män kan det gå lättare men för oss kvinnor är det jättesvårt att träna oss ned i vikt!).
Och viktigast av allt, det du gör måste vara hållbart långsiktigt!

Läs hela inlägget »

En jättegod och snabblagad middag med fisk:

Currytorsk med babyspenat
Recept 3 personer

3 torskfileer (Findus)
1 1/2 dl vispgrädde
1 1/2 dl creme fraiche
1 pressad vitlöksklyfta
2-3 msk curry
Salt, vitpeppar
2 dl parmesanost
1 påse babyspenat


Lägg babyspenaten i en form och lägg på torsken och salta.
Koka upp grädde, creme fraiche och låt sjuda ca 5 min på låg värme samtidigt som du kryddar. Häll över allt på fisken och riv parmesanost över.
In i ugnen på 200 grader ca 20 minuter.
Smaskens! :)

Läs hela inlägget »
Etiketter: fisk, torsk

Hemma och VAB:ar i novemberregnet. Min frukost blev en avokado med olivolja och ett ägg.

Erics frukost blev en så kallad ”smaskens-tallrik” som normalt sett endast serveras på helgen men är man sjuk så är man ❤️
Två sorters salaml, hyvlad parmesanost och äggröra.

Läs hela inlägget »

Igår sprang jag mina snabbaste 5 km i år, 31 minuter. Är fortfarande en bit från mina bästa tider på 27-28 minuter men kämpar på ändå.
Jag har även köpt ett GYM-kort. Valet denna gång föll på ITRIM p g a att det ligger 3 minuter från mitt jobb och ger möjlighet att träna på lunchen, morgonen, eller innan jag går hem. Det måste vara enkelt om det ska bli av! För mig.
 
Är även anmäld till ett 5-km-lopp på Nyårsafton. Och ska på träningsanalys nu i veckan.
 
Vill understryka att jag ska TRÄNA på ITRIM, inget annat. Jag har alltså inte övergett LCHF-kosten för pulversoppor och choklad-BARS. Jag tycker om ITRIM:s tanke om att väva samman kost och träning till en helhet. Och få coachning kring båda. MEN jag vänder mig emot deras soppor och BARS som jag tycker har ytterst tråkiga innehållsförteckningar fyllda med socker.
Jag tycker också att deras tips på mat innehåller alldeles för lite naturligt fett och förmodligen måste man vara väldigt disciplinerad och klara av att vara ganska hungrig för att klara deras mat-tips. Och det klarar man. Ett tag. Man klarar alla dieter ett tag.
Får man peppning och stöd är det möjligt att leva ett tag i hunger och kämpa med träning. Det är vi många som provat. Och misslyckats med. I längden. Men någonstans lever ju dessa bolag på det. De lever på vårt misslyckande. Att vi kommer i januari fulla av entusiasm. Tränar hårt och är hungriga i några månader för att sedan tappa sugen och inte orka längre. Vikten kommer tillbaka, och kanske 2-3 kg extra över sommaren. I september kommer vi tillbaka till gymmet igen. Är hungriga och kämpar. Kilona sitter segare och segare. Sopporna växer i munnen. Och i januari är det dags igen.
 

Jag har testat på träning för viktminskning. I 22 år levde jag i tron att om jag bara ”tränade lite mer” skulle jag gå ner i vikt. Det fungerade inte. Jag borde anat att något var ”fel” men tänkte att det var mig det var fel på. Som inte tränade tillräckligt hårt. När jag -2009 kom i kontakt med LCHF, gick ner 23 kg på ett halvår (utan träning) förstod jag hur allt hängde ihop och hur min kropp fungerade. Efter det är träning och vikt fullkomligt isärkopplat för mig. Jag får inte viktnedgång av träning. Jag förväntar mig ingen viktnedgång. Och allt blev lättare efter det. För jag tränar (eller VILL träna, de perioder jag inte tränat…) av andra skäl:
Jag vill bli starkare. Jag vill orka saker:


Jag vill få bättre kondition.
Jag vill bli piggare (och vet att det funkar)
Jag vill undvika ont i ryggen och dålig hållning (sitter på ett jobb framför dator många timmar/dag)
 
Jag vill helt enkelt leva mitt liv som frisk och pigg och orka göra allt jag vill göra.
 

Läs hela inlägget »

Idag testade jag på Keto-choklad till frukost. Hade inga stora förväntningar men det blev sååå gott och smakade ”barndomens choklad”. För (som tur var) O’boy hade vi inte hemma när jag var liten utan det var äkta kakao som gällde.

Mättande, gott och koffein-fritt (om man som jag behöver dra ner på kaffet:

Ketochoklad 1 portion
3 dl hett vatten
25 g smör
1 msk kakao
1/2 krm vaniljpulver
1-2 msk vispgrädde

Mixa med mixerstav.

Läs hela inlägget »

Testade Coops ”nya” (ganska nya i alla fall) kålrotspasta idag. Sååå gott!
Det är inte likt pasta (förutom till utseendet) men köndes sååå fräscht och gott!

Nästa gång blir det en spaghetti carbonara.

Läs hela inlägget »

Nyheter & Information

Instagram & Facebook
Jag finns också på Facebook (Kostvägen) och Instagram (kostvag
enveronica)!

Kontakt: info@kostvagen.se

Roligt att du hittat till min blogg!

Jag är Cert.Kostrådgivare inom lågkolhydratkost LCHF/Paleo och erbjuder förutom bloggen olika former av kostrådgivning, kurser och föreläsningar.

Jag tycker om god mat med naturliga råvaror, men vill också gärna ha enkla lösningar i matlagningen som inte tar för lång tid eftersom vardagen ofta kan kännas stressig. 

Jag bor med 6-åring,  katter (2 bengaler) i Hammarby Sjöstad i södra Stockholm.

Jag har ätit lågkolhydratkost i mer än 11 år och har tack vare detta gått ner nästan 25 kg i vikt och uppnått ökad hälsa på olika sätt.
Jag är jätteglad för alla era mejl och kommentarer och försöker besvara dem alla.

Kontakta Veronica:

info@kostvagen.se


Laddar innehåll...
Har glömt berätta om mitt nyårslöfte -2021. Förra året var det att vara extra snäll mot mig själv. I år är det att ha extra roligt! Hoppas några av er hänger på! 😍 Mycket av tidigare nyårslöften brukade handla om att gå till gymet. Förra året var det att jag lovade att vara extra snäll mot mig själv -2020. Jag höll det ganska bra. När tankarna började varva i olika saker om vad jag borde/inte borde göra så försökte jag backa och vara snäll. Och när jag gjorde sånt som hamnade på vad jag inte ”borde ha gjort” så tänkte jag att jag var ju ändå en människa med känslor. Ingen robot. Då måste man få göra lite fel ibland. I år tänker jag låta löftet om att vara extra snäll mot mig själv vara kvar. Och sen tänker jag ha roligt. Det är löftet för -2021. Ha roligt. Mycket roligare än -2020. Kan man t e x ha annat än roligt när man tar en lunchpaus och kör en Instagram-hemmaträning? En absurd situation någonstans. Men en bra paus för kroppen. Eller när man träffar härliga människor. Massa påfyllning av sånt måste det bli i år! 😍 En tröst är att vi är förbi den mörkaste tiden. Det kommer bättre dagar. Har ni några nyårslöften och HUR planerar ni att hålla dem?
Rosa tema på frukosten. Smoothie med bär, grönkål och kokosmjölk. Rysk yoghurt med granola. Kaffe. Flera kaffe...
När folk säger ”det här jävla året som varit” tänker jag hela tiden först ”aha, har du också haft det jobbigt, typ haft en man som blev galen och stack och du fick riva upp dig och ditt barn till ny miljö och starta om ditt liv?”. Sen visar det sig att aha, de pratar ”bara” om Corona… (ja såklart finns det de som hade det värre än jag också men det är inte de jag pratar om just nu…). Jag ska vara helt komplett ärlig. Är nära galenskap vissa dagar känns det som. Som nu när jag sitter med årets tråkigaste arbetsuppgifter och inte ens har kollegor att skratta med. Jag klarar det knappt. Och då menar jag på riktigt. Jag hotar mig själv att inte få kaffe innan jag gjort klart en viss sak. Jag tar en promenad. Jag lovar mig själv någon trevlig belöning. Det spelar ingen roll. Det är en kamp. Inte bara att ”bita ihop och göra” som det brukar. Sen känns det som att jag är omgiven av mängder av zombies som bara med monoton röst säger ”det är som det är nu” och ”man ska ju inte träffas nu” eller ”snart kommer vaccinationen”. Jag vill skaka och ruska om dem och be dem ta sig samman och bara bete sig normalt. Men det får jag ju inte för då är jag närmare än 2 meter och det ”ska man ju inte”… På ett sätt mår jag mycket bättre nu än för två månader sedan när jag fick dåligt samvete av att gå på Ica eller Apoteket och tänkte hela tiden ”man ska inte, man bör inte” och retade mig på människor som gjorde ”som de ville”. Nu har jag ju släppt det helt. Försöker ”leva normalt” i en helt onormal värld och det är lite ensamt här… 😉 Jag stör mig inte på något som någon annan gör och det är otroligt skönt. Som tur är har jag några personer omkring mig som faktiskt också beter sig ganska normalt och som man kan ”leka vanligt liv” med i korta stunder här och var. Det räddar mig. Det och promenaderna. Promenaderna tog mig ur ångesten för ett år sen och de gör allt lättare nu också. Och jag tänker att det blir bättre i morgon. Det blir det nästan alltid.

Tips på bra länkar:

Statcounter