Veronica Aderö, Kostvägen
Blogg om mat, träning och livet. Inspiration, kostrådgivning,föreläsningar, kurser...

2015 > 12

Mitt -2015 firades in i lägenheten i Solna tillsammans med familj och svägerska med familj.
Det första största som hände måste ju varit i början av april. Min "bebis" började dagis (föskola...) och jag började jobba igen. Blandade känslor.

I maj hände något stort igen! Vi köpte hus! ett nybyggt hus i Lindholmen utanför Stockholm. Älskade huset direkt, trots sitt ocharmiga yttre. Tomten var inte anlagd men det fanns ju ett trädäck... Grillningen satte igång direkt och sen blev sommmaren riktigt tuff med anläggning av tomt. Allt gjorde vi själv. Mest sambon, men det innebar ju att jag gjorde ALLT annat praktiskt... Till sist regnade det så mycket och allt var så mycket skit att vi bara packade in oss i bilen och åkte ner i Europa på bilsemester...

Sen kom vi ju hem igen. Då hade sommaren kommit till Sverige. Leran på tomten var torr och det var bara att börja om igen... Och börja jobba igen.

Nu är det nästan klart. Vi har gräs, sten, en mur, en trappa. Längtar till vår och sommar när fin-liret ska göras!!! :)
 

Min sambo har firma nu så om ni vill ha hjälp av en superduktig kille som aldrig ger upp, info@kostvagen.se !!! :)

Ja, jag sprang en del på våren. Jag testade 5:2 och tyckte att det var tråkigt men kom fram till att jag överlevde utan frukost- en bra insikt.

Nästa år ska träningen igång- så är det bara!

Tack alla som läst och kommenterat i år. Det har ibland blivit mycket sporadiska inlägg men jag tänker på er och bloggen!!! :)

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!!!!

 

En underar sommardag när jag cyklade till jordgubbsplockningen!
En underar sommardag när jag cyklade till jordgubbsplockningen!
Läs hela inlägget »
Etiketter: nyår, diverse

God fortsättning på er alla!
Hur har julen varit?
Här har det varit både intrnsivt och avkopplande. En del choklad. Tyvärr. För mig finns bara en väg att känna att jag optimerar vikt och välmående till 100 procent, och det är att avstå allt som har med socker att göra! Det gick helt bra i 4 år men graviditet och amning var onekligen en prövning...
Och nu är jag ju varken gravid eller anmar längre men jag är inte helt tillbaka i de bästa vanorna än. Men det kommer. Liksom träningen. Den kommer också.
Snart nytt år och en ny start för många. Jag älskade när jag levde super-strikt och aldrig hade några ny-starter. Dit ska jag igen!
-2016- ett år helt utan nystarter? :)

Läs hela inlägget »

Men herregud vad jag blir trött på smala människor ibland!
Smala människor är när jag generaliserar en grupp människor som alltid varit smala.
Ibland kanske de går upp ett kilo under semestern men det försvinner när semestern är slut. Smala kvinnor går upp 10 kg under sin graviditet och går sedan ner 12 kg när barnet är fött. Smala människor som säger ”jag borde inte äta det här”, när de står på kontoret och mumsar i sig kakor, bullar, påskgodis, julgodis och tre stycken pepparkakor.  Smala människor tränar lite då och då och säger att de borde ”träna mer”. De nyper sig i någon fejkad valk samtidigt som de tar av julbordets efterrätt. I januari kommer julens 2 pluskilon ha försvunnit av sig själv.
Men en av de värsta sakerna, när jag generaliserar vidare, det är att smala människor tror att om alla bara åt och tränade som de gör så skulle de också vara smala!
Det är en stor missuppfattning. Det är fel. Det är orättvist.
Det är orättvist mot oss som faktiskt på riktigt går upp 2 kg av att ha en ”myshelg”. Som måste slita med fasta och långa träningspass för att bli av med dessa 2 kg.
För oss som måste kämpa hela tiden, och aldrig med ett leende kan säga ”jag borde inte äta det här” när det verkligen ÄR ”JAG BORDE INTE ÄTA DET HÄR”. Där avsteg blir en valk på riktigt och permanent. Där ”unna sig lite extra på semestern” betyder ”gå upp en klädstorlek efter semestern”.
De tror att om man är överviktig är man lat. Eller har dålig karaktär. Eller troligen båda. De har ingen jäkla aning om att många överviktiga både tränar mer och äter nyttigare än vad de själva gör. Och så många smala ”experter” som inte har en aning. Som säger att man ska ”tänka på” vad man äter om man är överviktig.
Vad fan ska man ”tänka på”??! Det finns överviktiga kvinnor i 50-60-årsåldern som inte gör annat än ”tänker på” vad de äter och som ändå är överviktiga och fettlagrar som bara den  p g a olika hormonella problem.
Nä ni smalisar- ni borde var lite mer lyhörda. Alla blir inte smala av att äta som ni. Vi är många som måste kämpa. Och inte bara kämpa 2 veckor i januari utan ständigt kämpa. Mot sötsug. Och mot fettlagring.
Det är många som inte tar en enda jävla Alladin-choklad i jul och som ändå inte klarar BMI-kurvorna med en OK-stämpel.
Respekt - Tack!

Läs hela inlägget »

Jamen detta är ju onekligen mysigare än 5:2 ;)
Frukost på stan (Nybrogatan 38) med fina vännerna och fd kollegorna.
Jag åt en omelette med krämig svamp och en (gigantisk!!) grekisk youghurt med hemgjort nöt-musli. Supergott och supertrevligt!

Läs hela inlägget »

Japp, nu har det gått 4 veckor, och 8 stycken 5:2-dagar så dags för min utvärdering:
 
Jag kan konstatera att 5:2 inte passar mig. Jag avskyr att vara hungrig och jag blev hungrig. Jag avskyr att frysa och jag frös. Jag avskyr att räkna kalorier och jag räknade kalorier. Jag vill inte vara där helt enkelt.
O-smart som jag var (och tvärtemot det jag alltid rekommenderar mina klienter) så har jag inte mätt något resultat. Jag kommer inte i smalaste 28-jeansen än men kanske har gått ner 2 kg. Jag vet faktiskt inte. Men det är inte värt det för mig. Jag vill äta och jag vill inte räkna. Det är därför LCHF fungerar så bra för mig.
 
Jag har lärt mig några saker. 1. Att jag överlevde bra utan frukost och att det var helt okej att starta första målet vid 12-13-tiden. Jag kommer därför kunna praktisera 16:8 framöver (fasta 16 timmar och äta under 8 timmar) och det kommer inte kännas svårt. 2. Att jag INTE vill lära mig hur mycket kalorier lax innehåller… I morse märkte jag att jag tänkte när jag åt mina två ägg till frukost att ”2 ägg är inte så många kalorier till frukost…”. Jag vill inte tänka det. OM jag någonsin äter 5:2 igen så kommer jag att välja att äta samma sak hela tiden. Typ bara äta ägg och makrill under 2-dagarna. Jag kommer INTE äta en halv portion av en jättegod middag på kvällen för att få i mig 250 kalorier. Då äter jag hellre en HEL burk makrill som tar slut.
 
Det finns inget annat sätt att veta om 5:2 passar för dig och det är att prova. Och känna hur jobbigt det är kontra utdelningen du får.
Och som jag saknade mina Latte och kaffe med grädde på 2-dagarna!!!

Läs hela inlägget »

Nyheter & Information

Instagram & Facebook
Jag finns också på Facebook (Kostvägen) och Instagram (kostvag
enveronica)!

Kontakt: info@kostvagen.se

Roligt att du hittat till min blogg!

Jag är Cert.Kostrådgivare inom lågkolhydratkost LCHF/Paleo och erbjuder förutom bloggen olika former av kostrådgivning, kurser och föreläsningar.

Jag tycker om god mat med naturliga råvaror, men vill också gärna ha enkla lösningar i matlagningen som inte tar för lång tid eftersom vardagen ofta kan kännas stressig. 

Jag bor med 6-åring,  katter (2 bengaler) i Hammarby Sjöstad i södra Stockholm.

Jag har ätit lågkolhydratkost i mer än 11 år och har tack vare detta gått ner nästan 25 kg i vikt och uppnått ökad hälsa på olika sätt.
Jag är jätteglad för alla era mejl och kommentarer och försöker besvara dem alla.

Kontakta Veronica:

info@kostvagen.se


Laddar innehåll...
Har glömt berätta om mitt nyårslöfte -2021. Förra året var det att vara extra snäll mot mig själv. I år är det att ha extra roligt! Hoppas några av er hänger på! 😍 Mycket av tidigare nyårslöften brukade handla om att gå till gymet. Förra året var det att jag lovade att vara extra snäll mot mig själv -2020. Jag höll det ganska bra. När tankarna började varva i olika saker om vad jag borde/inte borde göra så försökte jag backa och vara snäll. Och när jag gjorde sånt som hamnade på vad jag inte ”borde ha gjort” så tänkte jag att jag var ju ändå en människa med känslor. Ingen robot. Då måste man få göra lite fel ibland. I år tänker jag låta löftet om att vara extra snäll mot mig själv vara kvar. Och sen tänker jag ha roligt. Det är löftet för -2021. Ha roligt. Mycket roligare än -2020. Kan man t e x ha annat än roligt när man tar en lunchpaus och kör en Instagram-hemmaträning? En absurd situation någonstans. Men en bra paus för kroppen. Eller när man träffar härliga människor. Massa påfyllning av sånt måste det bli i år! 😍 En tröst är att vi är förbi den mörkaste tiden. Det kommer bättre dagar. Har ni några nyårslöften och HUR planerar ni att hålla dem?
Rosa tema på frukosten. Smoothie med bär, grönkål och kokosmjölk. Rysk yoghurt med granola. Kaffe. Flera kaffe...
När folk säger ”det här jävla året som varit” tänker jag hela tiden först ”aha, har du också haft det jobbigt, typ haft en man som blev galen och stack och du fick riva upp dig och ditt barn till ny miljö och starta om ditt liv?”. Sen visar det sig att aha, de pratar ”bara” om Corona… (ja såklart finns det de som hade det värre än jag också men det är inte de jag pratar om just nu…). Jag ska vara helt komplett ärlig. Är nära galenskap vissa dagar känns det som. Som nu när jag sitter med årets tråkigaste arbetsuppgifter och inte ens har kollegor att skratta med. Jag klarar det knappt. Och då menar jag på riktigt. Jag hotar mig själv att inte få kaffe innan jag gjort klart en viss sak. Jag tar en promenad. Jag lovar mig själv någon trevlig belöning. Det spelar ingen roll. Det är en kamp. Inte bara att ”bita ihop och göra” som det brukar. Sen känns det som att jag är omgiven av mängder av zombies som bara med monoton röst säger ”det är som det är nu” och ”man ska ju inte träffas nu” eller ”snart kommer vaccinationen”. Jag vill skaka och ruska om dem och be dem ta sig samman och bara bete sig normalt. Men det får jag ju inte för då är jag närmare än 2 meter och det ”ska man ju inte”… På ett sätt mår jag mycket bättre nu än för två månader sedan när jag fick dåligt samvete av att gå på Ica eller Apoteket och tänkte hela tiden ”man ska inte, man bör inte” och retade mig på människor som gjorde ”som de ville”. Nu har jag ju släppt det helt. Försöker ”leva normalt” i en helt onormal värld och det är lite ensamt här… 😉 Jag stör mig inte på något som någon annan gör och det är otroligt skönt. Som tur är har jag några personer omkring mig som faktiskt också beter sig ganska normalt och som man kan ”leka vanligt liv” med i korta stunder här och var. Det räddar mig. Det och promenaderna. Promenaderna tog mig ur ångesten för ett år sen och de gör allt lättare nu också. Och jag tänker att det blir bättre i morgon. Det blir det nästan alltid.

Tips på bra länkar:

Statcounter