Tre veckor med covid -19

Tre veckor sedan insjuknande i Covid 19.
 
Här är min upplevelse av mina tre veckors sjukdom fram till nu. Kanske blir intressant för historien någon gång i framtiden. Eller för mig själv och andra.
Jag insjuknade i 39 graders feber natten mellan måndag och tisdag för 3 veckor sedan. Jag beställde ett test direkt och det var positivt.
Denna feber låg sedan mellan 38-39 grader i tre dagar men värst var smärtorna i kroppen. Rygg och HÖFTER!
Kände som jag skulle föda barn igen ungefär…
När febern försvann efter dessa dagar kom istället förlorad lukt och smak.
Hände också en natt, när jag vaknade på morgonen smakade maten inget och jag kunde inte känna något doft alls. INGET. Efter ca en vecka återfick jag ytterst lite av detta, kanske 10% av min normal förmåga skulle jag uppskatta. Jag känner salt och sött men knappt lukt.
Övriga symtom:

Illamående så fort jag ätit något
Torr mun
Huvudvärk
Tryck över lungorna
Extrem trötthet
 
Att bli extremt sjuk och hamna på IVA och dö i denna sjukdom är ganska liten risk för de allra flesta (dödligheten är relativt låg).
Det som skrämmer mig är långtidseffekterna av viruset. Att vi ska få en kroniskt sjuk befolkning med nedsatt förmåga till lukt och smak, kroniska trötthetssyndrom osv. DÄRFÖR, UNDVIK smitta!
 
Jag förstår att många (helst unga) upplever sig som odödliga och att de har svårt att följa restriktionerna för att de är mitt i ett pågående liv som är NU. Jag gör verkligen det… Men kanske ska man ”skrämma” dem med rätt saker? Vill de inte kunna känna smaken av en drink eller doften av sin parfym igen? Det är lite så…
Eller vill de ha på sitt ansvar att ha smittat någon äldre när de kände sig friska?
 
I min smittspårning följdes det upp vilka jag träffat 24 timmar innan symtom. Fundera på det. HUR MÅNGA PERSONER VILL DU BEHÖVA KONTAKTA OCH BERÄTTA FÖR ATT DE KANSKE BLIVIT SMITTADE AV DIG? Jag hade tur. Andra hade tur. Jag hade inte träffat någon människa inomhus på 3 dygn innan symtom (förutom den person som var den som troligen smittade mig).
Jag behövde inte kontakta någon kollega eller vän och säga ”du, jag har covid och du borde nog isolera dig…” En vän/kollega som i sin tur har vänner, familj och kollegor…
Ja ni förstår…
I nuläget är jag alltså glad över att direkt brutit smittkedjan (det var TUR. Det var inte att jag varit perfekt och alltid skött alla restriktioner till punkt och pricka...).

Tror inte vi har något val nu än att ha väldigt tråkigt... Som Lena Hallengren sa ”försök inte hitta kryphål”. Det gör min hjärna. Och många andras hjärnor. Just MITT lilla besök till köpcentrum, en middag eller gym kanske går bra...? Kanske. Eller inte.
 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln