Bröllopsdagen som inte blev...

Idag var det 1 år sen vi gifte oss.
Bröllopsdag alltså.
Det var också 8 månader sedan skilsmässopappren skickades in efter hans otrohet.
6 månader sedan jag fick min lägenhet.
5 månader sedan jag och Eric flyttade in i lägenheten och Eric började ny skola.

Det har gått kort tid. Men känns som otroligt lång tid. Som ett halvt liv har passerat sen 1 december. Så mycket har hänt. Så många känslor har passerat. På rekordtid.

Han träffade ju sin nya ”livs kärlek” i november som han sedan februari kallar för galning och inte vill ha kontakt med, och en ny ”livs kärlek” dök snabbt upp därefter och har tydligen flyttat in hos honom nu.
Jag saknar faktiskt ord för detta...

Jag lägger fokus på att må bra. Springa, äta bra. Ständigt ständigt stanna upp och tänka ”mår jag bra av detta?”, ”orkar jag detta?”, ”VILL jag detta?”
Och jag har turen att ha fina människor i min närhet som hjälper mig att må bra bara genom sin existens. Mesta tiden är jag med Eric. Ibland är jag helt ensam och försöker ha det tyst och lugnt.
Däremellan träffar jag människor som får mig att må bra och jag skrattar mycket.


Vissa stunder är jag helt orkeslös. Då tänker jag att det blir bättre i morgon. Att det kommer gå över och inte kännas så hela tiden. Nya dagar kommer. Ibland räcker det med några timmar så känns det bättre.
Däremellan har jag massor av energi.
Ibland undrar jag hur jag kan må så pass bra? Om det är ”lugnet före stormen”. Att min reaktion kommer någon annan gång?
Men samtidigt har jag reagerat. Jag har gråtit och skrikit.

December-februari är för mig en total dimma där jag på något sätt både träffade jurist, läkare, psykolog, mäklare, sålde hus, ordnade lägenhet, ordnade skolbyte och flytt utan att jag knappt kan minnas hur det gick till.
Som en gråtande arg robot löste jag sak efter sak. Samtidigt som jag var ensam med Eric och hans pappa var helt frånvarande utom i att skapa konflikter.
Minnena börjar klarna först efter jag lämnat mitt älskade hus. Då kunde liksom reparationen av mig själv börja.

Vad gör jag med denna dag? Ska jag ”fira”? Ska jag gråta? Ingen aning. Troligtvis ska jag framöver försöka låta 3 augusti bli vad det var innan, födelsedagen för två olika vänner. Inget annat.

Brudbuketten kastade jag i flytten. Bröllopsfotona packade jag i hans kartonger, (för ja, jag fick även packa ett flertal av HANS kartonger...) Ringen ligger i en ask och jag kommer göra en ny ring av den.
Snart är det 4:e augusti.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Katerina » Statistik och fakta :  ”Så bra skrivet! Tack! Precis vad jag tycker om läget i landet och i världen - in..”

  • Eva » Statistik och fakta :  ”Jag har hittat din blogg och tycker om att läsa den, den är ett litet ljus i tun..”

  • Nisse Hult » Statistik och fakta :  ”Klockrent igen om den galenskap som pågår i landet ”

  • Catarina » Statistik och fakta :  ”Jag håller med dig helt och hållet. Denna galenskap måste få ett slut!”

  • Nisse Hult » Är du i riskgrupp?:  ”Hej! Klockrent Ordet riskgrupp är så himla felspecat redan från dag 1 men vad ka..”

  • Therese » Är du i riskgrupp?:  ”Klockrent! Så bra sammanfattat, tänk om det nådde ut i media istället för all sk..”

  • Katarina » Påsk -2021 Covid 19:  ”Ja, visst är det konstigt! Alla risker verkar vara ok utom risken att bli smitta..”

  • Eva » Påsk -2021 Covid 19:  ”Som vanligt väldigt bra skrivet! Glad påsk! Eva”

  • Anna-Lena Valler » Påsk -2021 Covid 19:  ”Tack för bra inlägg, ”

  • Birgitta Höglund » Ny fin bok från Birgitta Höglund!:  ”Hej och tack för fina ord om min bakbok. Så glad att den kommer att användas hos..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln