Trygghet!

Jag är uppväxt med att se siluetten av Sofia kyrka.
Min pappa har alltid bott på Södermalm.
Jag har åkt pulka nedför backen vid kyrkan när jag var barn.
Jag har som vuxen sprungit uppför backen ett antal gånger när jag sprungit ”Midnattsloppet”.

När jag separerade första gången efter en 13-åring relation, med en fantastisk person som jag fortfarande har som vän, så fick jag i några månader hyra en lägenhet rakt nedanför kyrkan så jag såg siluetten igen. Varje kväll från soffan. Det var mörkt ute men Sofia kyrka lyste tryggt och stabilt i höstmörkret.

När jag den 15 januari, årets mörkaste tid på många sätt, var här i Hammarby sjöstad på informationsmöte i det som skulle bli Erics nya skola, tittade jag plötsligt upp när jag sprang mellan skolan och bilen och då såg jag den bara lysa upp.
Den välbekanta siluetten av Sofia Kyrka.

Och då grät jag en liten skvätt. Och stannade tlll. Och visste på något sätt att allt skulle bli bra ändå till slut.

Och här är den idag. Sofia Kyrka. Och nej, jag är inte sponsrad...;)

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln