Mig tystar ingen!

Jag har dåligt tålamod med en del saker.


Med människor och dess olikheter/variationer har jag bra tålamod. Jag tänker att det finns en förklaring till att folk beter sig si eller så. Att alla inte är bra på allt. Att folk gör så gott de kan. Att man hjälps åt och kompletterar varandra.


Men ibland går människor överstyr. Och då får jag nog. Och när jag får nog så är det nog. Och ”då jävlar”. Typ.


Denna egenskap fick mig att ta med läroplanen och visa min gympalärare i årskurs 4 när han bara hade innebandy på idrotten för de flesta killarna gillade det. Jag hade fått nog av innebandy och att han var en lat lärare som bara tillgodosåg högljudda killars önskemål.


Denna egenskap fick mig att som första person i Sverige som 22-åring sitta i domstol med en chef som utsatt mig för sexuella trakasserier. För jag hade fått nog. Det han gjorde var inte okej. Och då sa jag ifrån. Även i en domstol.


Denna egenskap fick mig att utbilda mig till kostrådgivare eftersom jag fått nog av ineffektiva kostråd som inte ens var hälsosamma. Men som vi ändå lydde utan att ifrågasätta.


Denna egenskap har fått mig att på något sätt överleva den sjukaste och galnaste skilsmässa man kan tänka sig (eller inte kan tänka sig snarare...).


Tyvärr har jag pga diverse drama och oväntade vändningar känt mig delvis begränsad i min blogg ett tag nu. Min blogg-bebis.
För att jag inte vill att ”fel personer” läser. Eller drar slutsatser. Eller hör av sig.
Men det är nog nu. Åt helvete med det.
Jag skriver om vad jag vill och när jag vill och hur jag vill. Punkt. Jag har fått nog.


I morgon fyller jag år. Och jag ska fira! För alternativet hade varit såååå mycket sämre.


Grattis till mig själv! Jag har överlevt!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln