Ofiltrerad trötthet

Förlamad av trötthet. Så känner jag mig. 


Som att jag är full. Jetlaggad. Nyvaken. Och jag känner som att det bara finns massa måsten att sortera bland. Måsten som jag har svårt att sortera bland. Vad är viktigast?
Måste köpa kattmat. Eric börjar ny skola. Var är dörrnycklar? Behöver tvättmaskinen tömmas? Vad är viktigast på jobbet? Handla middag. Göra i ordning i nya lägenheten. Samtal som ska ringas. Sälja bil eller få igång TV:n, vad gör man först ? Vad är mitt största orosmoment just nu? VAD HAR JAG GLÖMT? 


När den man levt med från en dag till en annan byter ut en mot vem som helst från krogen och sticker, och sedan ”kommer hem” igen efter drygt 2 månader för att det är över med henne - då har mycket hunnit hända. 

Det mesta praktiskt, som jag fått lösa helt utan hjälp från honom, eftersom han varit upptagen med annat.
Som tur var är inte alla som han, utan andra fina bra människor har kunnat kliva in och stöttat.
Huset är sålt. Ny lägenhet. Ny skola. Flytt.
Känslomässigt har inte funnits tid att reflektera. Mer än i bilen till och från olika platser. Jag har ju haft ett barn att ta hand om.  Det är ett virrvarr och kaos. 


Jag har funderat på om jag ska skriva om det eller inte. Men jag väljer att göra det. För nu är det så här det är. 


Jag försöker göra rätt. Gå promenader. Titta på vattnet. Mysa med min son och klappa mina katter. Har köpt en nutribullet och ska börja göra nyttiga smoothies och boosta mig. 
Men helst skulle jag bara vilja sitta ensam på en strand några veckor i tystnad. Så känns det. Pausa. 


En dag i taget. Finns inget annat sätt. Oavsett vad. 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln