Min artikel i Metro Debatt

Läste artikel - den var ju så bra! Läste kommentarerna och bara satt och gapade. Jag förstår inte varför man måste vara så otrevlig bara för att man inte håller med!
Men det är väl så att folk vet att dom äter fel men vill inte ha någon som kommer och påpekar det för dom. Och när det gäller barnen så ska definitivt ingen komma och påpeka något för där vet föräldrarna bäst!(Ironi)
Idag serverade jag köttfärssås med mkt smör i , kokt färsk broccoli och bönpasta för första gången. 11-åringen åt med god aptit:)
Men Veronica - KANSKE det finns någon i det där sällskapet som ändå köper någon godispåse mindre till sina barn efter den artikeln och då har den ju fört något gott med sig ändå:)

Skummade kommentarerna och är som vanligt förvånad över hur häftigt somliga reagerar på att någon använder sig av möjligheten att göra aktiva och genomtänkta val. Som om det är bättre att bara luta sig tillbaka, köpa lite av allt som finns i affären eller som visas i tevereklamen och göra som alla andra gör, så blir det nog rätt och fint. Att det skulle vara stigmatiserande eller rentav farligt att inte äta godis, färdigköpt glass, läsk och vitt bröd, alltså herregud...

Jag beundrar att du vågar sticka ut hakan. Äter själv rätt liberalt men inte mycket socker, pasta och bröd, och min erfarenhet är att bara detta är provocerande för en del - trots att jag ALDRIG överhuvudtaget diskuterar kostfrågor eller med minsta åtbörd visar några synpunkter på andras val eller kräver något sorts alternativ. Bara den enkla handlingen att till exempel välja att äta något annat till frukost än mackor eller flingor (typ ägg och grönsaker), eller bara tacka nej till en kaka, väcker reaktioner. Det måste ifrågasättas, det måste kommenteras, det är liksom allas angelägenhet på något sätt. Faktum är att det väcker betydligt mindre frågor att avstå alkohol (vilket jag har gjort i perioder, för att jag ville prova att optimera min hälsa på olika sätt). Men tydligen är det inte alls lika okej att uppleva att man mår bättre utan socker och bröd och vilja efterleva detta.

Hos mig väcker texten och kommentarerna många frågor. Jag undrar i mitt stilla sinne om de som reagerar så negativt på din text och hållning överhuvudtaget gör några aktiva val själva för sina barn. Väljer de bort någonting? Sätter de några gränser för vad de tycker är okej när det gäller mat? Och i så fall hur och varför? För att de själva sitter med en hög obestridliga bevis för att det är absolut bäst att göra på just det sättet, eller för att de går på sin egen känsla och erfarenhet - eller bekvämlighet? Hur stor skyldighet har man som förälder att söka och ta till sig information från olika håll, och hur stor rätt har man att fatta egna beslut?

Till sist får man väl förstås förstå att en hel del människor bara ser rubriken och reagerar på den. Hjälp, ett barn som bara får bacon, majonnäs och ost med smör!… Bilden av lchf är snedvriden och extrem, eftersom det alltid finns folk som ÄR extrema. Oförmåga att se och lyfta fram nyanser är tyvärr en vanlig åkomma, och medier i allmänhet har väl inget större intresse av att åtgärda den ;-)

Tack i alla fall för att du orkar vara närvarande i debatten!