Året som gått -2014

Jag brukar ju sammanfatta mitt år, och nu är det dags igen!

2014 var... Erics år. Han föddes 11 december -2013 och jag vill nu beskriva lite för er hur det var för mig. Kanske skiljer sig från den bild ni har, eller framför allt den bild som förmedlas av bebislyckan i mammatidningar osv:

"Njut" säger folk till dig när du har din nyfödda bebis. Jag fattade ärligt talat inte då exakt VAD jag skulle njuta av... ?
Jag hade en bebis, jättesöt, men ett "kolli" som bara vill äta och sova. På sina vilkor. Oavsett klocka eller om jag hade 39 graders feber. 
Jag hade hört att barn sov mycket. Små bebisar typ 18 timmar per dygn. Jag var beredd att det inte skulle ske på natten. Men jag var inte beredd på att sovandet var tvunget att ske i min famn-dygnet runt. Han var som fastklistrad vid bröstet. Och nä, han åt inte "var 3:e timme", han var där HELA tiden. Kanske gjorde uppehåll var 3:e timme. Varje måltid jag lyckades inta så ammade jag samtidigt. Om jag försökte sätta ifrån mig honom för att själv äta eller gå på toa skrek han ALLTID och bebisskrik är fruktansvärt stressande.

När han skulle sova "för natten" så var det vid klockan 24 på kvällen eller senare. Och då sov han inte på rygg snusandes i spjälsängen- nej han låg på mage ovanpå mitt bröst-allt annat var skrik, skrik. Mellan 24-06 sov han. Ovanpå mig. Och ammade 3-4 gånger. Ibland en kvart, ibland någon timme. Jag var i KOMA på dagarna! När man får sova tänker man inte mer på det, när man INTE får sova blir man besatt av det...
Och jag satt i soffan och ammade och ammade. Och tittade på dammtussar jag inte kunde plocka upp. Och Eric sov liksom "powernaps" på dagarna. I min famn såklart. Jag sov ibland sittande med honom men kunde aldrig "göra något" hemma.

Jag tog mig tidigt ut i köpcentrum och åt på restaurang och träffade vänner. För jag hade blivit tokig annars... Jag saknade vuxensällskap.
Det gick inte att gå några "långa barnvagnspromenader" för han ville ju amma så ofta. Och han tog inte napp. Försökte alla sorter vid alla tillfällen.

När min sambo kom hem efter jobbet duschade jag. Det var dagens egentid och min räddning. Men Eric skrek alltid då när han inte var hos mig. Så det blev inga långa duschar. "Det blir bättre" säger alla också. Såklart blir det men när sömnbristen är total och man måste hålla sin bebis hela tiden så var paniken ibland nära...

Jag kan inte ens fatta att det är samma barn som jag igår lade i sin spjälsäng i sitt egna rum klockan 20.30 och som sov till klockan 09,30. Så som sagt "det blir bättre". Eller som en vän med vuxna barn sade till mig "om man ser det på en tidslinje över barnens uppväxt så är den där tiden oändligt kort".

Så mitt tips till förstagångsföräldrar som är i samma chock jag var:
"Det blir bättre" och tänk på tidslinjen och hur kort tid de är spädbarn. Försök slappna av, strunta i om hemmet förfaller. Försök få hjälp och avlastning, om än bara några timmar här och var. Försök njuta men känn ingen press att göra det. Alla njuter inte av denna spädbarnstid. 
Efter 3 månader lättar det och du ser ljuset. Nu tycker jag att det är superroligt att vara hemma och vi gör massor och har utbyte av varandra. 

Viktmässigt gick jag upp 12 kg av graviditeten. Gick ner 9 kg första 2 veckorna och de sista 3 kg försvann när han var ett halvår. Det var då jag trodde lite att jag skulle "vara smal för alltid" och kunde "unna mig" ditt här och datt där. Nu vet jag (IGEN!!!) att det inte fungerar så nu gäller ett omtag.

Såklart var -2014 ett fantastiskt år och jag ser med spänning fram emot vad -2015 har att erbjuda!