Det gick åt skogen... och tillbaka igen...

Vi var för några veckor sedan och handlade på Martin Olsson. Storpack vitkål. Billiga räkor. Jättebra. Och ett storpack Daim. Sambon köpte. 36-pack dubbeldaim. Helt galet...

Jag skulle kanske "smaka lite". När jag ammade. Massor av timmars ammande-tristessen kommer.

Det tog en vecka för oss att äta upp detta. Mitt "bidrag" var att äta minst 12-13 daim, man räknade liksom inte. Men en sockerkänslig/sockerberoende som jag är kan inte ta en liten bit ibland. Trots att jag är kostrådgivare. Trots att jag är extrautbildad inom sockerberoende så kan jag också åka dit. Vi kan alla göra det ibland. Även hamna i konstigt tänk av typen "men oj, lite daim verkar inte spela någon roll, jag har ju ändå gått ner alla gravidkilon på två månader..." Det är sånt tänk som tar en rätt in i sockerfällan igen, och sakta men säkert tillbaka till övervikt. Det vet jag också.
Så efter inre strider och många daim senare så är jag nu extra strikt. För jag vet exakt hur jag måste äta för att hålla suget borta och vikten konstant. Det finns inga genvägar. Inget utrymme för bullar här och där, och lite godis ibland. Det ÄR nolltolerans som gäller. Mörk choklad funkar. Men inget annat.

Så alla dessa daim senare är jag nu "tillbaka" igen. Och nu kör jag Plankan och stärker upp mage och rygg, orkade faktiskt 50 sekunder, på tårna, är nöjd! Bara att kämpa vidare-mot två minuter! :)