Man kan tro...

att han sover hårt men bara så länge det finns kroppskontakt... Nåde oss om vi försöker placera honom någonstans bortom oss själva... Tårarna rinner och underläppen darrar, pust...

Jag väntar fortfarande på att det ska bli lättare och jag ska få några sekunder för mig själv. Men jag försöker tänka positivt. Och hoppas att han kommer bli ett tryggt barn, med all denna kroppskontakt. Då är det värt varenda sekund!

Etiketter: barn

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva Hazard » Låt det inte hända!:  ”Tyvärr är det redan försent . Vi kommer nu få uppleva ett samhälle i klass med h..”

  • Katerina » Statistik och fakta :  ”Så bra skrivet! Tack! Precis vad jag tycker om läget i landet och i världen - in..”

  • Eva » Statistik och fakta :  ”Jag har hittat din blogg och tycker om att läsa den, den är ett litet ljus i tun..”

  • Nisse Hult » Statistik och fakta :  ”Klockrent igen om den galenskap som pågår i landet ”

  • Catarina » Statistik och fakta :  ”Jag håller med dig helt och hållet. Denna galenskap måste få ett slut!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln