Man kan tro...

att han sover hårt men bara så länge det finns kroppskontakt... Nåde oss om vi försöker placera honom någonstans bortom oss själva... Tårarna rinner och underläppen darrar, pust...

Jag väntar fortfarande på att det ska bli lättare och jag ska få några sekunder för mig själv. Men jag försöker tänka positivt. Och hoppas att han kommer bli ett tryggt barn, med all denna kroppskontakt. Då är det värt varenda sekund!

Etiketter: barn

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Magdalenas » Bästa ”pastan”:  ”Oh! Risbergs sjögräsnudlar är så himla goda!! Tack för en inspirerande blogg so..”

  • Pia » Kladdkakans dag! :  ”Jättebra recept, men 1 dl sötningsmedel?!!! hur sött smakar det? Jag använder 70..”

  • kristina » Lewis & Snow:  ”Så fina dom är , jag kommer faktiskt ihåg Lewis, kan kanske bli lite röj hos er ..”

  • kristina » Halloumi-fries och bokklubb :  ”Det var länge sedan jag åt Halloumi, låter jättegott att dippa i ost.”

  • kristina » Sökfunktionen fungerar äntligen !:  ”Jag kommer ihåg att jag gjorde dina chicken nuggets, dom ska jag söka efter och ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln