Man kan tro...

att han sover hårt men bara så länge det finns kroppskontakt... Nåde oss om vi försöker placera honom någonstans bortom oss själva... Tårarna rinner och underläppen darrar, pust...

Jag väntar fortfarande på att det ska bli lättare och jag ska få några sekunder för mig själv. Men jag försöker tänka positivt. Och hoppas att han kommer bli ett tryggt barn, med all denna kroppskontakt. Då är det värt varenda sekund!

Etiketter: barn

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • kristina erkers » Ge inte upp!:  ”Glömde skriva att jag har ulcerös colit och har värden nu som en frisk samt ploc..”

  • kristina erkers » Ge inte upp!:  ”Du har så rätt , det är så lätt att bli lite för mycket fokuserad på vikten. Tac..”

  • Cavewoman » Middag :  ”Ja nu ser jag att proteinet saknas, spännande håll oss gärna uppdaterade om de..”

  • Cavewoman » Middag :  ”ALP ser precis ut som Paleo, eller vad är det för skillnad? Åt Paleo ett tag, fö..”

  • Eva » Frukost ALP way:  ”Oj, det ser mycket ut, orkar du äta upp allt? Hur ser lunch och middag ut? Likna..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln