Kostvägen

 

Man kan tro...

19 januari 2014 « Tillbaka

att han sover hårt men bara så länge det finns kroppskontakt... Nåde oss om vi försöker placera honom någonstans bortom oss själva... Tårarna rinner och underläppen darrar, pust...

Jag väntar fortfarande på att det ska bli lättare och jag ska få några sekunder för mig själv. Men jag försöker tänka positivt. Och hoppas att han kommer bli ett tryggt barn, med all denna kroppskontakt. Då är det värt varenda sekund!

Etiketter: barn

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Helena » Trygghet!:  ”Gillar den också, min yngsta är konfirmerad där, Midnattsmässa under påsktid. Ha..”

  • Helena » 6 månader sedan otrohet:  ”Hej Veronica Har följt dig av och till under många år. Tack för all inspiration ..”

  • Johannes » Ett liv i kaos - bakom bilderna:  ”Vilket sjukt sätt.. Har du märkt dessa tendenser tidigare? Det är så otroligt em..”

  • Anonym » Ett liv i kaos - bakom bilderna:  ”Men hjälp! Stackars dig! Denna man är ju empatistörd eller gränsar till psykopat..”

  • Lena » 6 månader sedan otrohet:  ”Jag har inte varit med om något som är i närheten av det du gjort. Men jag tror ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln