Man kan tro...

att han sover hårt men bara så länge det finns kroppskontakt... Nåde oss om vi försöker placera honom någonstans bortom oss själva... Tårarna rinner och underläppen darrar, pust...

Jag väntar fortfarande på att det ska bli lättare och jag ska få några sekunder för mig själv. Men jag försöker tänka positivt. Och hoppas att han kommer bli ett tryggt barn, med all denna kroppskontakt. Då är det värt varenda sekund!

Etiketter: barn

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Effie » ALP frukost T1:  ”Jag gav upp ALP. Behåller visst tänk (grönsaker, undviker mejerier men inte till..”

  • jerry colin » ALP-diet, hur går det ? :  ”Cureidea keto factor fastest way to get into ketosis supplements for weight l..”

  • Nisse Hult » Stora frukostar !:  ”Och var är fettintaget om jag får fråga?”

  • Effie » ALP-diet, hur går det ? :  ”Jag har kommit till den fasen I ALP som man ska kunna hålla resten av livet. Den..”

  • kristina erkers » Ge inte upp!:  ”Glömde skriva att jag har ulcerös colit och har värden nu som en frisk samt ploc..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln