Man kan tro...

att han sover hårt men bara så länge det finns kroppskontakt... Nåde oss om vi försöker placera honom någonstans bortom oss själva... Tårarna rinner och underläppen darrar, pust...

Jag väntar fortfarande på att det ska bli lättare och jag ska få några sekunder för mig själv. Men jag försöker tänka positivt. Och hoppas att han kommer bli ett tryggt barn, med all denna kroppskontakt. Då är det värt varenda sekund!

Etiketter: barn

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Staffan » Mer Nitritfritt!:  ”Jag är övertygad om att nitrit är totalt onödigt. Den tillsätts enbart för färge..”

  • Bengt D Nilsson » Mer Nitritfritt!:  ”Jag sökte efter mer information om nitrit och hittade denna sida: http://www.kos..”

  • Eva » Frukost, ”ny” produkt!:  ”Kul! Är den kokbar?”

  • Jenny » Min nya diet...:  ”Har åxå ätit ALP sedan i februari, de första veckorna var väl inte roligast... ..”

  • Birgitta Höglund » Supergod smörsås till fisk!:  ”Åh, det där såg ju fantastiskt gott ut, så roligt att du är tillbaka på LCHF-väg..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln