Tid med 4-veckors bebis...

Ja, nu är jag ju "hemma hela dagarna" men var tar tiden vägen...?!?!

Jag var beredd på en del innan Eric föddes, att sova dåligt osv, men tror inte man kan vara förberedd på hur det verkligen blir med en nyfödd bebis förrän man verkligen är där. Och sömnbrist känns inte som något jätteproblem. Han sover i tretimmars intervaller på natten och äter oftast RELATIVT snabbt, ca 15-40 minuter, snabbt för att vara honom.
Den stora chocken är att han 1: inte sover på dagarna och 2: att jag inte kan lägga ifrån mig honom utan att han gallskriker och att han äter HELA tiden. Jag menar HELA tiden. Jag har hört om de som "ammar varannan timme" men jag ammar hela tiden... Så sover han ibland en kvart, men vaknar så fort jag försöker flytta honom. Och vill äta igen. Detta pågår från ca klockan 9 på morgonen till 24.00 på natten. Jag är liksom bara i soffan. Eller i sängen. Och jag har aldrig två händer fria. Eller så går ut på någon promenad där han ibland somnar i vagnen (och vaknar så fort vi kommer hem) och ibland gallskriker.

"Det blir bättre" säger människor. Det blir det såklart, men hoppas snart... Ny ålder, nya "problem" liksom...

I helgen hade jag 39 graders feber. Och en bebis som bara ville ligga vid bröstet hela dagen och kvällen, inte sova alls. Desperat blir man då...
Hade två kompisar över som rekommenderade ersättning, trodde att han var hungrig eftersom han vill äta hela tiden. Och vad vet jag, kanske någon jäkla lättmjölk jag serverar honom?!?
Så jag gick till affären och handlade nappar (har han vägrat hittills) och nappflaskor. Grät i affären, helt knäckt att hans "sugförmåga skulle förstöras". Hon som sålde nappar och flaska sa att det var "jäkla skitsnack". Jag har läst om det här och var.
Ger man bebisen flaska kan de "glömma" hur man suger på bröstet. Och en bra mamma som kan något om kost ger dessutom INTE ersättning till sin bebis... Så jag grät en gång till när min sambo gav ersättningen. Eric åt inte speciellt mycket men han sov som en klubbad säl på natten, kanske för att dagen varit jobbig även för honom, jag vet inte, men jag fick en möjlighet att återhämta mig.
Läste på ersättningsförpackningarna. Det står "Rådgör alltid med BVC om barnets mat". I fetstil. Typ "GÖR INTE DETTA OM INTE ETT PROFFS SOM VET GODKÄNT". Så känner man sig när man läser det.
Och jag blev faktiskt arg istället för ledsen när jag såg det. Ska BVC bestämma hur jag ska mata MITT barn?!?
Det här myndighetssamhället går för lång ibland och alla råd hit och dit som gör folk förvirrade och som skapar dåligt samvete! Och allt som ska rapporteras hit och dit. Barnet ska vägas var 14:onde dag och det ska kollas miljoner saker. Säkert bra ibland men man omyndigförklarar ju föräldrarna med alla jäkla "råd" och förmaningar. Som riktlinjerna som kom precis innan Eric föddes "spädbarn ska ligga i egen säng och på rygg" på natten. Socialstyrelsen eller vem som nu skrivit råden kan komma över hit och försöka! Funkar det för NÅGON? Räddar man några liv med dessa råd?

Så här sover vi. Allt är "fel". Eric på mage i min säng ovanpå mig. Det är bara det att det inte känns fel för honom. För han vill sova så. Annars gråter han helt förtvivlat. Så då får det vara så just nu. Inte det bekvämaste men slutar han andas lovar jag att jag märker det för jag sover så lätt så lätt... Jag känner mig trygg och vet vad han är, och vaknar om han kräks... :)

Jag vill inte sova så här jämt jag heller, men jag ser det som att jag förhoppningsvis får en trygg bebis som kan flytta till egen säng lite successivt.

Sen ska man verkligen amma också, som en bra mamma, det förstod man ju snabbt på BB... För annars låter det som barnet kan drabbas av både det ena och det andra i sjukdomsväg. Trots att det finns forskare/läkare som säger tvärtom. Att ersättningen är fullgod. Och att vi, som har rent kranvatten, inte behöver oroa oss för de problem som ersättningen skapar i Afrika...
Så kan man ju alltid skapa ångest och stress hos några mammor...

Nej, människor måste få tänka själva och göra det som känns rätt! Några kommer göra helt åt skogen fel och kanske skada sina barn, medvetet eller omedvetet. Men följer de människorna alla dessa råd ändå...? Eller hur mycket ska vi "normala" behöva lyssna på bara för att ett fåtal inte klarar av att ta hand om barn. Känns som någon form av kollektiv bestraffning som tar ifrån föräldrarna all självkänsla som föräldrar!

Och sen ska allt registreras överallt... Idag fick jag boka det absurda mötet hos Socialförvaltningen där faderskap ska styrkas, som man slipper om man är gift, men måste göra om man är ogift (1800-talet!!!) och då fick jag frågan hur mycket Eric vägde vid förlossningen. Varför ska Socialförvaltningen veta hur mycket han vägde? Vad är syftet med att de har dessa data? Massor av saker som ska registreras och loggas och vi som svarar snällt på alla frågor. För MYNDIGHETER vet ju bäst vad som är bäst...

För första gången på evigheter har jag nu flera timmar över med två händer fria, för Eric har somnat i sin Babybjörn. Och då var jag tvungen att göra detta inlägg. För jag har gått och retat mig på det i flera dagar medans jag suttit i soffan och ammat och sett dammtussar fara förbi...;)

Jag hoppas han kan sova här fortsättningsvis så att det är ett steg i att "det blir bättre". Det handlar inte om att jag är egoistisk och vill "gå på krogen och träffa vänner" (som stod i någon broschyr att skälet var att amningen gått ner bland svenska mammor... ) utan det handlar om att jag vill gå på toa och kanske äta lite, eller hämta ett glas vatten när jag är törstig utan att en bebis gallskriker för att han vill vara i min famn. Och om inte annat vill jag ha två händer fria ibland för att kunna uttrycka en åsikt eller laga god LCHF-mat. Idag hann jag göra en Granola.

Hur det gick med ersättning och nappar? Eric kan tänka sig napp kanske eventuellt ibland. Och ersättning har jag kvar hemma nu om fler "nödsituationer" uppstår. För jag måste må bra för att vara en bra mamma. Och om det krävs en ersättning då och då så får det vara så.