Gravid vecka 37

Startvikt mars: 68 kg (längd 175 cm)
Vikt vecka 37: 79,9 kg (föregående vecka 36 79,5 kg)
Ätit vecka 37: LCHF + lite glass. Några skivor low-carb-knäcke, 1 potatis, 1 chokladboll, choklad. Och en supetunn skiva vitt bröd.

Övrigt: "Du följer din vikt-kurva och har ju inte gått upp så mycket, jättebra", sa barnmorskan. Så tydligen har jag någon viktkurva också, inte bara bebisen... Måste man ha det? Skapar det inte press och stress i onödan?
Jag vet inte, känner bara att det är med vikt och graviditet är laddat och ångestladdat. Och att man såklart till stor del kan påverka själv, men att helt andra saker också avgör hur mycket vikten drar iväg, ärftlighet osv, osv.
Jag får höra att jag är "liten". Vilket jag bara kan berätta att det inte känns som! Kommer knappt ur soffan. Vända sig i sängen är en stor gymnastisk övning. Gå upp för massa trappor går helt bort. Flås och flämt och täppt i näsan på natten. 
Nu är det ju förvisso "bara" 11-12 kg och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att ha gått upp 25-30 kg, men det är i alla fall jobbigt...
Nästa vecka ska förlossningsbrevet sammanställas... Några tips...? 
Känns lite absurt att komma med önskemål när man inte alls vet vad som ska hända men några småsaker har jag i alla fall. Känner t ex att eventuella barnmorske/läkar-studenter gärna  får delta i någon ANNANS förlossning... Och jag tänker inte utesluta någon smärtlindring av princip. För jag har ingen jäkla aning...
Har jobbat min sista dag nu och hoppas att bebisen kommer ungefär 3 december, +- 3-4 dagar sådär, det känns okej. Men man kan ju inte alls påverka, han bestämmer... :)

Känns bara som det är svarta kläder nu, och jag vägrar köpa nytt förrän bebisen kommit ut... :)

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln