Gravid-mellis och ultraljud

Kaffe, två Finn crisp med smör, ägg och majonnäs, och en mandarin - Det var dagens mellis det. 
Jag har konsekvent ratat all Finn crisp och liknande förut men nu, tills jag bakar mitt eget fröbröd nästa gång, vill jag ha något hårt att bita i. Och jag behöver ett mellanmål. Eller bebisen behöver. Vi båda behöver... :)

Idag var jag på ett nytt ultraljud, en extra tillväxtkontroll som jag får tack vare min aktningsvärda ålder ;)
Allt var ju så mycket större denna gång! Och man (barnmorskan...) såg lite hår på huvudet och vi fick se bebisen gäspa och suga på tummen. Otroligt...
Och nu vet jag ganska exakt vad bebisen kommer väga om den kommer ut "rätt datum", vilket han ju troligtvis inte gör...

Jag har läst att bebisar lär sig föredra sött redan i magen, och man har konstaterat att de sväljer mer fostervatten om det är sött än om det är surt. 
Vad otroligt fiffigt när vi var stenåldersmänniskor att denna funktion fanns! När sött var = ofarligt och säkert (bär, frukt) och surt och beskt kunde innebära fara och giftigt. Och vi kunde detta direkt från födseln och kunde rata det som inte var sött.
Och vad otroligt problematiskt det blir nu... När samma funktion finns kvar, men det söta inte bara består av bär och frukt längre utan finns fullkomligen överallt och sätter våra normala hunger/mättnadsfunktioner ur spel.
När många barn är vana redan som små att allt blir godare med socker på och om det smakar sött, och att de naturligt söta, från t ex frukt och bär, inte är tillräckligt sött...
Sorgligt!