Barn & Socker

Nu har jag spenderat några veckor tillsammans med barn och studerat dem lite närmare rörande deras intresse för socker. För det visar sig tydligt att det för vissa verkligen är ett intresse.
6-åringen frågar konstant frågor som "Blir det efterrätt?" (FÖRE varje måltid), vill hellre "fika" än t ex äta lunch. Säger att teet blir godare med två sockerbitar i. Undrar om hon får godis om hon ätit av maten, väljer alltid läsk (om hon får välja), och försöker i varje affär att få godis eller kakor. Och det är tuffa förhandlingar!

Min personliga uppfattning är att barn som tidigt visar detta stora socker-intresse bör hållas extremt kort när det kommer till socker! 
För alla är inte så. Jag har också mött barn vars föräldrar har skåpet fullt med godis hemma men barnet visar inget större intresse. Barn som föredrar mörk choklad framför ljus choklad eller smågodis. Barn som absolut inte tjatar varje gång man är i en affär. Och det har inte att göra med att dessa barn är annorlunda uppfostrade. Det har med att göra att de helt enkelt inte får samma kick av socker som vissa andra barn och därför inte utvecklar intresset på samma sätt...Här behöver man ju inte vara lika strikt även om såklart en naturlig sockerfri och glutenfri kost är basen och grunden för en hälsosam livsstil för alla.

Och sen helgens 1 1/2-åring. Hon smakade glatt på ALL mat som serverades framför henne, från lax till oliver till äggröra och bacon. Och hon älskade hallon och avokado. Och föredrog pålägget framför brödet. 
Hon hade inte ännu fått godis. Men hon hade tagit. Ni vet de där småbarns-vänliga plockgodiset i butiken som är i höjd för en 1 1/2-åring att öppna själv och testa av. Färgglatt och sött. Och hon visste. Varje gång hon kom till en butik försökte hon hitta godiset. Och hon kunde säga "godis". Och hittade sin systers halvätna godisrem instängd i en plastpåse och tog en stor tugga, rakt igenom plasten och allt, för att testa. De är inte dumma, när det gäller att få i sig något lockande... Och godiset är söttt och gott, lättillgängligt och färgglatt och lockar små barn. 

Vi får se vilken nivå jag och bebisen hamnar på framöver. Med tanke på genetiken ligger beroendet för socker mycket nära till hands. Och jag vill verkligen inte att andra ska ge mitt barn socker om jag inte sagt okej till det. Och jag hoppas jag orkar säga nej...
För jag vill inte få frågan om efterrätt och glass hela tiden. Eller om godis eller "något litet bara" så fort jag ska handla mat. Eller locka med socker för att få barnet att äta mat. Elller hamna i segdragna förhandlingar om NÄR godiset skall ätas och hur mycket. Eller VARFÖR man bara får 5 godisar och inte 10.
Jag vill verkligen inte... :)