Sockerfritt Barnkalas...

Denna veckas debatt kring kost rör sig nu kring Jonas Bergqvist och hans sockerfria barnkalas.

Sjukgymnasten, personliga tränaren och kostrådgivaren Jonas Bergqvist ordnade alltså ett femårskalas utan socker. Där ingen av barnen reagerade men däremot vissa föräldrar. Och Aftonbladet, som ringde upp Jonas och ville skriva om det. Varpå krönikören Sara Milstead blev upprörd och skrev en krönika där hon bland annat framhöll bland annat att "känslan av att det hela rör sig om en uppvisning riktad mot andra vuxna – snarare än om att ge barnen en schysst fest – vill inte släppa taget..."
Många har kommenterat och håller med Jonas. Men många håller även med Sara. Och tycker att "lite godis på ett kalas spelar väl ingen roll".

 

Bild lånad från Jonas blogg

Jag tror inte det här handlar om sockerfria kalas eller inte sockerfria kalas.
Det handlar, precis som Sara skriver, utan om att vuxna blir provocerade för att de uppfattar detta som en "korrigering" eller "knäpp på näsan".
Typ "servera socker på era kalas, men i vår familj vet vi bättre och gör inte det..." Varpå många småbarnsföräldrar får ytterligare en "börda" eller få höra att de, indirekt, gör fel.
Jag vet att det inte är Jonas avsikt. Inte alls. Men delvis kan jag ändå förstå reaktionerna. Och som en kommentator skrev "byt ut barn mot vuxna och socker mot alkohol...".
Ja, gör det för en stund.
Du är bjuden på fest. Kommer dit och det visar sig att det bara är alkoholfria alternativ. För att familjen som har festen inte tycker att det är bra med alkohol och att det fungerar lika bra utan. Hur reagerar du? Tänker du "åh vilket kul alternativ och alla gör ju som de vill" eller tänker du att det är tråkiga människor som försöker bestämma över DIG att DU inte ska ha ett glas vin till maten? Och hur tror du diskussionerna går efteråt?

Kost är oerhört känsligt, det har man fått lära sig...
Trots att jag, t ex med mina matlådor, bara vill "äta i lugn och ro", så vill många diskutera. Av den anledningen att det tydligen är så att det uppfattas (de uppfattar själva) som att de "gör fel" och blir provocerade/arga av det. Bara av anledningen att jag gör på ett annat sätt än vad de gör. Även fast jag aldrig någonsin skulle kommentera deras mat eller värdera den.
Eller som Jonas Bergqvist uttrycker det, "vad är problemet med ett sockerfritt kalas? Återigen: vi kritiserar inte föräldrar som serverar socker på sina kalas - vi visar att man kan ha ett kalas utan socker..."
Men tyvärr räcker detta för att föräldrar tydligen ska UPPFATTA det som kritik.Och jag tror att många har så dåligt samvete och så svårt att få ihop så mycket redan, så detta kan liksom bara kännas "för mycket"...

Vad tycker ni? Kan man förstå reaktionerna? 

Etiketter: diverse kost artiklar

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln