Är LCHF för enkelt?

Det slog mig här om dagen. Helt plötsligt. Att det känns som om LCHF inte är "så fint".

Det verkar inte vara lika beundransvärt att gå ner i vikt med LCHF eller att må bra med LCHF, som att säga att man "kan äta allt men inte alltid" men ändå kan hålla vikt, hälsa och humör. Eller att bara leva på pulverdryck några månader. Späka sig. Avstå från fester och all form av social interaktion som har med mat att göra. DET är heroiskt och duktigt. Eller att träna.

5 dagar i veckan. Inklusive långa promenader varje dag. DET är ju jätteduktigt och avundsvärt.
Men att gå ner i vikt med LCHF, det känns som om det nästan är "fusk". Man behöver ju inte ens gå hungrig. Eller träna. Måste vara något skumt och lurt och farligt med alltihop...?

När jag viktminskade (jag gick ner 20 kg på 10 månader, och sedan 4-5 kg till de senaste 2 åren) var jag superstrikt. Inte en godis. Inte en tårta. Knappt en endaste nöt. Jag jagade kolhydraterna och höll ner portionerna. Åt bara sånt som var mat.
Men några sympatier eller hejarop i lunchrummet fick jag ju inte direkt när jag satt där med mina pannbiffar med blomkålsmos eller kött och bearnaisesås... För hur svårt kunde det vara? Var det så folk tänkte? 
Och jag tränade inte alls i början (första halvåret). Och jag gick ner i vikt ändå. Tidigare hade jag tränat i perioder 2-3 gånger i veckan och inte gått ner i vikt.  Det var därför jag blev kostrådgivare. För jag ville veta exakt vad jag höll på med. Och varför det gick så bra. Och vad som hände i kroppen.

Nu är jag väldigt trygg i den kunskap jag har – jag försöker inte "pracka på" människor som inte vill mitt synsätt, men jag vill då inte heller att de försöker "pracka på" mig sitt...

Igår hade vi, i samband med löpcoachningen på jobbet, en kostföreläsning . När jag höll min föreläsning blev jag introducerad med ett litet "förbehåll" att "detta är ETT sätt att äta, det behöver inte vara det rätta men det är ETT sätt att förhålla sig..."
Vart var det förbehållet vid gårdagens föreläsning...? Den föreläsaren slapp det. För hon sa ju att man kan "äta allt". Och då är det lugnt.. Då behöver ingen säga ifrågasätta. 

Det var en duktig tjej- absolut. Jag höll med om mycket hon sa och hon hade god kunskap. Vi tolkar dock kunskapen på olika sätt inom vissa områden.

Tyvärr verkar dock människor som pratar kost som INTE är LCHF gärna vilja "känga till" LCHF när de föreläser, och det hände denna gång också. Bland annat skulle det inte gå att träna utan kolhydrater och "vi behövde socker"...?
Jag "kängar inte till" tallriksmodellen, jag berättar bara om vad det är i light-produkter när man tagit bort fettet. Vatten, socker och tillsatser. Sen är det ju upp till var och en att göra sina val. 

Ett annat problem är det här med träning och kost. När någon som springer ultra-lopp på 10 mil och uthållighetstränar i 6 timmar ska prata träningsanpassad kost så går det lätt överstyr...
Såklart att hon behöver träningsanpassa sin kost. Men vi, mer eller mindre, soffpotatisar, som lyssnar på föreläsning och tränar 45 minuter två, max tre, gånger i veckan – när vi ska börja lägga till 1-2 mellanmål för att "klara träningen" och kunna "kompensera" hård träning med chokladkaka, det är där det blir ett feltänk. Och människor "överdoserar" kolhydrater för att de "tränar ju".
Jag vet, för det är jättevanligt- jag har gjort det själv. "Pasta-laddat" för att simma en halvtimme och dessutom ätit frukt både före och efter. Och ändå var jag hungrig. Och gick inte ner ett gram i vikt, för de kalorierna jag förbrukade vid träning gick snabbt att äta upp... Och inte tränade jag bättre av pastan heller...

Men det fungerar ju, det är så poplulärt och "fint" att kunna äta allt och ändå se smal, frisk och vältränad ut. Efter föreläsningen kastade sig folk över fruktskålarna (innan träningen) och började prata om vilka mellanmål man skulle äta.
Och det är ingen idé att säga något, om ingen frågar mig något. För att kunna äta god mat, och vara mätt och kunna träna utan att äta 5-6 gånger om dagen- det är tydligen alldeles för enkelt och ointressant för vissa. Och då får de hålla på...