Är LCHF för enkelt?




Det slog mig här om dagen. Helt plötsligt. Att det känns som om LCHF inte är "så fint".
Det verkar inte vara lika beundransvärt att gå ner i vikt med LCHF eller att må bra med LCHF, som att säga att man "kan äta allt men inte alltid" men ändå kan hålla vikt, hälsa och humör. Eller att bara leva på pulverdryck några månader. Späka sig. Avstå från fester och all form av social interaktion som har med mat att göra. DET är heroiskt och duktigt. Eller att träna.
5 dagar i veckan. Inklusive långa promenader varje dag. DET är ju jätteduktigt och avundsvärt.
Men att gå ner i vikt med LCHF, det känns som om det nästan är "fusk". Man behöver ju inte ens gå hungrig. Eller träna. Måste vara något skumt och lurt och farligt med alltihop...?
När jag viktminskade (jag gick ner 20 kg på 10 månader, och sedan 4-5 kg till de senaste 2 åren) var jag superstrikt. Inte en godis. Inte en tårta. Knappt en endaste nöt. Jag jagade kolhydraterna och höll ner portionerna. Åt bara sånt som var mat.
Men några sympatier eller hejarop i lunchrummet fick jag ju inte direkt när jag satt där med mina pannbiffar med blomkålsmos eller kött och bearnaisesås... För hur svårt kunde det vara? Var det så folk tänkte?
Och jag tränade inte alls i början (första halvåret). Och jag gick ner i vikt ändå. Tidigare hade jag tränat i perioder 2-3 gånger i veckan och inte gått ner i vikt. Det var därför jag blev kostrådgivare. För jag ville veta exakt vad jag höll på med. Och varför det gick så bra. Och vad som hände i kroppen.
Nu är jag väldigt trygg i den kunskap jag har – jag försöker inte "pracka på" människor som inte vill mitt synsätt, men jag vill då inte heller att de försöker "pracka på" mig sitt...
Igår hade vi, i samband med löpcoachningen på jobbet, en kostföreläsning . När jag höll min föreläsning blev jag introducerad med ett litet "förbehåll" att "detta är ETT sätt att äta, det behöver inte vara det rätta men det är ETT sätt att förhålla sig..."
Vart var det förbehållet vid gårdagens föreläsning...? Den föreläsaren slapp det. För hon sa ju att man kan "äta allt". Och då är det lugnt.. Då behöver ingen säga ifrågasätta.
Det var en duktig tjej- absolut. Jag höll med om mycket hon sa och hon hade god kunskap. Vi tolkar dock kunskapen på olika sätt inom vissa områden.
Tyvärr verkar dock människor som pratar kost som INTE är LCHF gärna vilja "känga till" LCHF när de föreläser, och det hände denna gång också. Bland annat skulle det inte gå att träna utan kolhydrater och "vi behövde socker"...?
Jag "kängar inte till" tallriksmodellen, jag berättar bara om vad det är i light-produkter när man tagit bort fettet. Vatten, socker och tillsatser. Sen är det ju upp till var och en att göra sina val.
Ett annat problem är det här med träning och kost. När någon som springer ultra-lopp på 10 mil och uthållighetstränar i 6 timmar ska prata träningsanpassad kost så går det lätt överstyr...
Såklart att hon behöver träningsanpassa sin kost. Men vi, mer eller mindre, soffpotatisar, som lyssnar på föreläsning och tränar 45 minuter två, max tre, gånger i veckan – när vi ska börja lägga till 1-2 mellanmål för att "klara träningen" och kunna "kompensera" hård träning med chokladkaka, det är där det blir ett feltänk. Och människor "överdoserar" kolhydrater för att de "tränar ju".
Jag vet, för det är jättevanligt- jag har gjort det själv. "Pasta-laddat" för att simma en halvtimme och dessutom ätit frukt både före och efter. Och ändå var jag hungrig. Och gick inte ner ett gram i vikt, för de kalorierna jag förbrukade vid träning gick snabbt att äta upp... Och inte tränade jag bättre av pastan heller...
Men det fungerar ju, det är så poplulärt och "fint" att kunna äta allt och ändå se smal, frisk och vältränad ut. Efter föreläsningen kastade sig folk över fruktskålarna (innan träningen) och började prata om vilka mellanmål man skulle äta.
Och det är ingen idé att säga något, om ingen frågar mig något. För att kunna äta god mat, och vara mätt och kunna träna utan att äta 5-6 gånger om dagen- det är tydligen alldeles för enkelt och ointressant för vissa. Och då får de hålla på...
Kommentera gärna:
Senaste inlägg
Senaste kommentarer
-
Joakim Knutsson » LCHF Frukostfrallor: ”Hej. Vet du var man kan får tag på "mjölmix" (Bakerix)”
-
hilda » Styrka, hälsa och löften: ”Hej, hur går det med smak- och luktsinnet? Allt gott! ”
-
Eva » Styrka, hälsa och löften: ”Stort Gilla!!”
-
Nisse Hult » ”När allt blir som vanligt igen”: ”https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2021/01/12/can-flu-vaccine-i..”
-
Nisse Hult » Folkhälsa genom ”tuffare tag”? : ”Hyckleri och dubbelmoral i Sverige år 2020 Ex denna intervju i Radio Jämtland h..”
Bloggarkiv
- ▼ 2021 (7)
- ► 2020 (127)
- ► 2019 (132)
- ► 2018 (73)
- ► 2017 (47)
- ► 2016 (30)
- ► 2015 (74)
-
►
2014 (149)
- ► december (11)
- ► november (7)
- ► oktober (11)
- ► september (5)
- ► augusti (6)
- ► juli (5)
- ► juni (15)
- ► maj (14)
- ► april (6)
- ► mars (26)
- ► februari (24)
- ► januari (19)
-
►
2013 (448)
- ► december (23)
- ► november (38)
- ► oktober (24)
- ► september (43)
- ► augusti (42)
- ► juli (35)
- ► juni (48)
- ► maj (43)
- ► april (45)
- ► mars (37)
- ► februari (33)
- ► januari (37)
-
►
2012 (393)
- ► december (30)
- ► november (29)
- ► oktober (33)
- ► september (32)
- ► augusti (28)
- ► juli (19)
- ► juni (37)
-
►
maj (38)
- Frukost på stan!
- Varför blir det aldrig lättare...???
- Visst kan vi...?
- Uppskattad vardags eller festrätt
- ► april (35)
- ► mars (38)
- ► februari (22)
- ► januari (52)
-
►
2011 (663)
- ► december (55)
- ► november (51)
- ► oktober (52)
- ► september (54)
- ► augusti (56)
- ► juli (46)
- ► juni (44)
- ► maj (57)
- ► april (62)
-
►
mars (68)
- Om jag bara får säja EN sak...
- Dagens delikatess
- TACK för era presentationer!
- Shoppat loss i ostbutiken...
- God morgon!
- ► februari (55)
- ► januari (63)
- ► 2010 (142)
Länkar
Etikettmoln
lchf torsk skinka påsk metoo tänder godis kiropraktor hälsa vakna vitkål allergier graviditet, vikt lchf middag nyår grädde restaurang barnvagn glass veckans middag före & efterbilder soppa pasta pannkaka socker fett choklad veckokalender katter hälsoeffekter lchf vikt efterrätt graviditet lchf bröd graviditet ägg grönsaker fisk kostrådgivning snabbt träning diverse diverse kost frukost restaurang köttfärs tillbehör kyckling produkter barn nötkött funderingar resor artiklar ost fläskkött barnmat vin skaldjur korv grillat jul paj kostrådgivarna kolesterol bloggtips pizza livsmedelsverket thai instagram föreläsningar fettskola kokböcker lekland sexuella trakasserier 5:2 matlåda hälsa -21 fest förskola hus alp chili
Jag har i över 20 år tränat, svettats, räknat kalorier, ätit fullkornsprodukter, lågkalorier det och det, frukt, sallader och varit konstant hungrig, men vikten kunde jag inte rubba. I 20-årsåldern drabbades jag dessutom av bulimi av ren desperation och det är helt och hållet de gamla kostrådens fel och lögnen att "ät mindre och spring mer". Jag har gått miste om 20 år när jag skulle ha kunnat fokusera på roligare saker än att desperat räkna kalorier och försöka förstå varför träning inte bet på mina kilon...om det nu fungerade för "alla andra". Sen jag började med LCHF har jag inte räknat en enda kalori. Det enda jag gör är att kolla om produkten jag köper innehåller max 5g kolhydrater/100 g och det funkar för mig.
"Experter" har ljugit folk rätt upp i ögonen och gjort dem sjukare än någonsin.
Det finns generellt en stark övertro på "experter" i det här landet tycker jag. Man måste rådfråga experter om precis allting i livet, inte kan man bara bestämma själv så där vad man ska äta, hur man ska träna eller hur man ska uppfostra sina barn. När någon tänker annorlunda och tar egna beslut som inte går i linje med det allmänt vedertagna blir det väldigt oroligt och jobbigt liksom.
Därför är det så lätt och tacksamt att avfärda lchf som en modediet och att ta till sig allt som verkar negativt (tänk kvällstidningarnas rubriker om fettfrossa, bacon och "lchf-cancer" eller vad det nu var). Det gör nämligen att man tryggt kan stanna kvar i sina gamla vanor, i den bekväma mittfåran där vägen redan är upptrampad och man har sällskap. Det är jobbigt att ändra sig helt enkelt. Svårt att acceptera och erkänna för sig själv att man kanske, faktiskt, har haft fel i det man trott på.
Men allra värst att behöva konfronteras med var ändå, tyckte jag, känslan av att ha blivit lurad. Varför i hela friden har jag pastaladdat, ätit frukt före och efter träningen, ätit mellanmål för att "hålla blodsockret på en jämn nivå", ätit fettsnålt och gått omkring hungrig? Varför i hela friden har jag fått höra att det är så man ska göra, när det fungerar skitdåligt? Jag ville verkligen tro att kostråden är baserade på omsorg om vårt bästa, på oberoende undersökningar gjorda av vänliga idealister som har som enda mål att vi ska må bra. Det låter kanske väldigt naivt, men jag trodde på allvar att det var så.
Lägg därtill att vikt och kost för många redan från början är ett känsligt ämne… Att folk inte kommenterar och hejar på när någon går ner i vikt med lchf är kanske därför inte så konstigt. Några vill inte alls behöva ifrågasätta sin övertygelse - det är de som har taggarna utåt. Många tycker det är lite obehagligt när någon gör annorlunda och vill till varje pris undvika att behöva prata om det eftersom det är en potentiell konfliktsituation. Det är de som tycker det är artigare eller lättare att inte kommentera alls, och jag har faktiskt full förståelse för detta. Kanske är det ändå någon av dem som blir lite nyfiken och sätter igång med att börja läsa mer eller prova något nytt? :-)
"Gjorde du det UTAN kolhydrater?!"
Nja.. jag åt ju lite nötter innan... och turkisk yoghurt.. :D
Heja dig!