Mat måste man ändå ha...

I mitt tidigare "kolhydrats-liv" hanterades både sorg och glädje med att man äter något gott som "tröstar" eller glädjer och är fest. Faktiskt är man ju "värd" en påse godis eller en pizza om livet känns trist. Eller chips och dip. Eller pasta med gräddsås.

Nu försöker jag hantera detta helt utan mat. Och utan alkohol. Tar inte ett glas vin för att "muntra upp mig". Varken mat eller alkohol skall kopplas för starkt till känslor för då riskeras ett osunt förhållningssätt.

Så istället har jag knappt orkat äta alls. Och druckit massa vatten och kaffe. Men nu slipper jag alltså också "ta nya tag" utan fortsätter bara som förut. 

I Östermalmshallen, nära mitt jobb, kan man i husmansdeli handla riktigt god och vettig LCHF genom att själv plocka ihop olika alternativ. Och att få varma grönsaker eller gräddkokt vitkål till maten kostar inte mer än att få de "vanliga tillbehören".

Här kåldolmar med varma grönsaker, lingon och saltgurka. Och gräddsås såklart. Gott!