Mat & Hälsa & ändrad uppfattning...

Idag fick jag en egen Mat & Hälsa-tidning i brevlådan. Suverän och snygg och läsvärd tidning.

Men roligast och bäst av allt var ändå annonsen för kostrådgivare hos Mf... Där min fd man sitter längst fram, så glad ser man ut om man får åka på kostrådgivar-kurs till Spanien med massa tjejer! :)

Hur började det hemma hos oss?

Jo, min våg visade åt skogen för mycket! Visste, anade, men vågade inte väga mig. Och när jag till slut gjorde det var det värre än jag anat...

Hade tidigare gått ner (och upp igen) ca 7 kg med GI-metoden. 3 kg med något halvhjärtat försök med pulverkurer. Sen mest upp. Inte fort. Men smygande. Och jag hade verkligen en skräck för att vara hungrig, därav orkade jag sällan ge mig på bantningsmetoder. Tanken på hunger var hemsk och allt man kunde tänka på var ju mat och godis när man vet att man inte får...

Så jag köpte en LCHF-kokbok och sa till min man att "Nu jävlar ska jag gå ner 15 kg och nu kommer den här maten att ätas". Hans svar var "Jag kommer i alla fall äta pizza".

Sen körde vi igång. Jag var oftast den som lagade mat. Min man gick ner ca 5 kg på två månader, jag gick ner 0,2-1 kg i veckan. OCH JAG VAR INTE HUNGRIG. I början gjorde jag undantag lite då och då. En bulle. Lite guldnougat. Sen kände jag ju att jag åt det mest för att jag var "van" för jag var ju faktiskt inte sugen...

Min man blev rädd att han skulle "försvinna" och jag sa, "men ät ris eller något, jag vet inte...". Men han ville inte. För hans mage var så mycket bättre, han var inte sugen längre och han var piggare. (Och det tog över ett år innan han testade på en pizza igen!) 

Så han fortsatte. Och inget hände med vikten. Kroppen stannade på rätt nivå och han har varit viktstabil sedan dess.. 

Jag kämpar med träningen nu och har gjort så i ca 2 år, många håller fast vid att träning ger massa viktminskning, men kosten har mycket större betydelse för vikten än vad träningen har. Och framför allt orkar FÅ personer träna så mycket som det krävs för att gå ner i vikt och hålla vikten...

Jag tappade mina första 17 kg helt utan träning. 

Träning är bra och nyttigt ur en mängd aspekter, men vi är många som fått ge upp träning som viktminskningsmetod... Helst kvinnor. VI har slitit många timmar på gym och i löpspår och i bästa fall sett något enstaka kilo försvinna...

I alla fall, efter ca 1 år hade jag gått ner över 20 kg och utbildade mig till kostrådgivare för att jag vill hjälpa andra att äta bra mat och hitta sin motivation.

Och han som "i alla fall kommer äta pizza" kände samma sak, och åkte lite senare ner till Nerja i Spanien och utbildade sig också till kostrådgivare. 

Så kan det gå...:)