Träning efter förmåga

Så här gick det till för mig inför söndagens löpgrupp i Ågesta:

Min syster börjar sms:a mig på lördagen. "Ska vi springa i morgon??". Jag svarar "kanske". Har inte bestämt vad jag ska göra på lördagkvällen. Kommer kanske vara trött på söndagen. Eller nåt... Känns inte lockande alls helt enkelt. 

När det står bortom allt rimligt tvivel att det blir en lugn lördagkväll sms:ar jag tillbaka "OK, vi kör i morgon".

Jag, min syster, pappa och sen skulle Magnus med också. Som inte har sprungit på jäääätttelänge men det känns som kanske eventuellt snart och han verkade redo på lördagen...

Övriga i löpgruppen var bortresta eller någon ursäkt med barn inblandat...;)

08.00 söndag morgon. Jag vaknar. Det regnar. "Åh nej vill inte springa i regn" är dagens första tanke. Regnet verkar dock sluta runt 9-tiden. "Tyvärr". Känner lite i halsen också, det känns inte helt 100 alls... Är jag verkligen helt frisk?

09.30 samma morgon. Magnus ringer. "NEEEJ, det GÅR INTE, jag pallar inte, har inga kläder, vet inte ens om jag KAN springa, nej, nej, jag måste provspringa innan jag kan vara med er...". Okej...

Jag, min syster och pappa möts upp i spåret. Jag har lite halsont. Min syster lite ont i magen. Pappa någon knä-krämpa... Sen kör vi. Jag och syrran en lugn härligt joggingtur i 6 km-slingan. Pappa en rask stavgång i 3-km-spåret. 

Vi gjorde det!!!

Inte för att vi är bättre än någon annan, vi är också lata och bekväma. Men vi vill må bra. Och vi kör fast vi inte vill. För det känns bra efteråt.

Vänta inte för länge på motivation och "rätt tillfälle". Kör - bara kör!