Så här tycker JAG!

På olika bloggar och Facebook har vi senaste veckan kunnat följa debatten om vad som verkligen är LCHF-kost, om mätning av ketoner och annat.

 

Läs gärna mer hos Monique, eller hos Anna Hallén. Två fantastiska människor som jag haft den stora förmånen att träffa flera gånger.

 

Vad tycker jag i denna diskussion? Vad är bäst och rätt? Finns det något bäst och rätt?

 

Jo, jag tycker och tänker  så här:

Många människor har ett ätstört beteende. Mer eller mindre alla av de som är tjocka/överviktiga har ett ätstört beteende. Anorektiker/bulimiker har ett ätstört beteende.
Det beror på att de äter en kost de inte är anpassade för. En kost som gör att mättnadssignalerna slås ut. Som gör att sug förväxlas med hunger. Som ger höga insulinnivåer, fettinlagring, diabetes. En kost som ger trötthet istället för energi, korta kickar istället för långvarig mättnad. Som stör den hormonella balansen i kroppen. En kost med mycket kolhydrater och kanske med mycket kemiska tillsatser som ytterligare förvärrar läget.
Många är sockerkänsliga/sockerberoende.

 

Beroenden bryts på ETT sätt. Man slutar med det man är beroende av. För man kan inte hantera att kontrollera det på ett vettigt sätt. En alkoholist kan inte ta ETT glas. En rökare misslyckas i de allra flesta fallen med sin feströkning och återfaller i en "ständig fest".
Problemet kring matproblematiken är att man inte kan sluta. Vi kan inte sluta äta för att hantera våra viktproblem eller beroendeproblematik. Vi måste lära oss att äta rätt och sådant vi klarar av.

Och här kommer en synpunkt som jag har, som jag tycker ofta glöms bort. DET ÄR INTE LÄTT! Det är ingen dans på rosor att säga nej till mat, glass och godis man älskar.

 

Man skrattar inte åt det varje dag. Man vill kanske vara som alla andra och "äta lite av allt". Man vill smälta in. Så då testar man. Olika metoder som ska leda till viktminskning.

 

Och när en ätstörd person ska testa olika metoder kan det bli lite hur som helst...

  • Pulverdieter som varar i en vecka och sedan leder till att man äter ännu mer för att man är så hungrig.
  • Pulverdieter som varar i flera månader, där tuggandet ger ångest och viktökning. Till slut orkar man inte längre, och då kommer kilona otroligt fort tillbaka.
  • Stenhård träning. Träna, träna, 5-7 dagar i veckan. Allt eller inget. Nu jävlar...
  • Viktväktarna. Mat förvandlas till matematik. Räkna, ät, räkna, ät... Du kan till och med klara en hel påskhelg och gå ner i vikt och få godkänt om du bara äter godiset och struntar i maten...
  • LCHF. Nu kör vi! Ut med ALLA kolhydrater. Alla! Dricka kaffe och te med fett i. Äta smör ur förpackningen. Biff och bearnaisesås till frukost. Nu ÄNTLIGEN "får" man...
  • Operation! Man har provat allt ovan. Kilona är kvar. Då jäklar. Dra åt magsäcken så man inte KAN äta det man vill. Final soulution...?

När den ätstörde personen ska ta tag i sina vikt & kost-problem så blir det lätt väldigt extremt. Kilon som det tagit 5-10-20 år att samla på sig ska bort på max ett halvår. Och helst utan större uppoffringar. Gärna så man kan äta kakan och ha den kvar.

Ja, jag ser Magic Bullet coffee som extremt.

Kaffe med smör och kokosfett- Nej tack.

Även om det inte är äckligt och även om det håller mig mätt och glad så är det inte för mig. Kanske passar det för vissa och då har jag inte problem med det, MEN det som jag tycker är viktigt är att jobba hårt-jobba stenhårt-för att komma bort från ett ätstört beteende. O

ch att dricka fett, istället för att äta mat, anser jag personligen inte vara ett steg i rätt riktning. Att mäta, väga och räkna minsta lilla kolhydrat och mäta ketoner fram och tillbaka är inte bättre eller mer "rätt" inom LCHF än vad det är inom t ex Viktväktarna. Eller mer fel...?

 

Jag är inte perfekt eller ens nära att vara perfekt när det gäller min egen kost. Vissa av mina middagar känns totalt havererade och katastrofala. Att äta 2 ägg och jordnötssmör direkt ur burken må vara något som inte skadar mig, men det är ju inget jag skulle rekommendera andra-någonsin!

För beteendet är väldigt nära min vän "sockerråttan" som äter glass och chips till frukost/middag. Kosten är olika och gör olika i kroppen, men beteendet är detsamma. Det är "inte 100"...

Det är inte alltid lätt att gå ner i vikt. Det är inte alltid roligt eller en dans på rosor eller går jättefort. Men försök att acceptera det.

Ta ett steg i taget. Försök att komma tillbaka till ett naturligt och hälsosamt ätande. Så vinner man-i längden.

Kanske vill man ha en Bullet-kaffe då och då, kanske vill man ta en tesked smör ur bregottpaketet-det är inte det som det handlar om.

Det handlar om hälsa, välmående, att kontrollera och hantera sitt ätstörda beteende och få sitt förhållande till mat att bli så normalt som det någonsin kan bli.

 

Lycka till!

Etiketter: diverse kost

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln