Om att "unna sig"

Om man har haft en ät-problematik/sockerberoende är det inte "bara" att ändra kosten, utan man behöver även ändra sitt tänk. För så ofta är ju maten/sockret (med socker menar jag här godis, mackor, chips, kakor, bullar, tårta osv, osv) förknippat med en känsla av något slag.

Man vill t ex belöna sig: "Nu har jag tränat och kan unna mig en kanelbulle" "Nu är det semester, då unnar jag mig lite mer snacks". "Nu när det är fest måste jag också unna mig..." osv, osv. Men likväl används det åt andra hållet "Livet suger, jag unnar mig lite choklad" "Allt är så mörkt och trist, jag myser med lite smågodis" "Jag är ensam, jag unnar mig i alla fall lite kakor..."Jag är ändå tjock, kan lika gärna unna mig en stor tårtbit när jag ändå äter".

Och så fortsätter det. Plötsligt kan alla situationer göra att man "unnar sig"...

Och tänket kan sitta djupt. Och även om man äter LCHF-kosten så sitter beteendet kvar om man inte medvetet ändrar på det. Och då unnar man sig också ditt och datt här och där bara för ATT...

Man ska äta mat för att man är hungrig och för att det är gott. Inte som belöning, kompensation eller tröst.

Man får "unna sig annat". För visst ska man göra det! Kanske en fin tidning, ett nytt klädesplagg, en fin blomma, eller vad det nu kan vara. Men försök komma bort från tänket att du ska unna dig mat/godsaker.

Idag unnade jag mig en ny kaffebryggare... Har tänkt på den ett bra tag sedan jag såg en bild på den, och kom sedan på att jag faktiskt inte ägt en kaffebryggare/kaffemaskin någon gång under mitt vuxna liv (har kört presso-bryggare eller bott med någon som ägt en kaffebryggare) och då slog jag till!

Inte billigt men sååååååååå snygg tycker jag och kaffet blir hur gott som helst! Och glädjen blir långvarig, till skillnad från den korta glädje en chokladkaka ger...:)