Varför blir det aldrig lättare...???

Jag har ju haft (har?) en svacka i min löparträning... Känns motigt, segt... Igår när jag sprang bestämde jag mig för att strunta i tid och hastighet och bara springa lugnt så det kändes bra och så jag fick en bra upplevelse, och det fungerade. För annars tycker jag att det senaste passet sitter i hjärnan, och var det jobbigt och tungt så blir man liksom "rädd" att det ska bli likadant nästa gång och så blir det en ond spiral.

 

Eller som min mycket bra-iga löparkollega på jobbet sa sist vi sprang "Men varför blir det aldrig lättare?!??!". Vi brukar peppa varandra så gott vi kan men den här dagen sög det rent ut sagt och löpturen slutade med en promenad och inhandling av lunch...

Men bara att fortsätta. Snart känns det bättre. Och en sak är säker-man får inte mer ork att träna genom att sluta träna...

Några veckor till årets första lopp... Grillfemman.

 

Etiketter: träning

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Annika » Min nya diet...:  ”Tack för svar! Körde LCHF i 6 månader och gick bara ner 4 kilo (för några år sed..”

  • Helena » Deppigt!:  ”Alltså,en del karlar..de kan man leva utan! Vilket du också kommer göra,väldigt ..”

  • Anita B » Corona, bunkring och egoism:  ”Jag bunkrar ingenting. Tvärtom har jag under en tid ätit upp från frysen som sna..”

  • Gunilla » Corona, bunkring och egoism:  ”Vi har fått avboka en resa till Cran Canaria pga akut sjukdom. Nu känns det änd..”

  • Kajsa » Grön smoothie:  ”Googla på Food pharmacy och kebnekaisesmoothie. Den brukar vi göra. Har även haf..”

  • Annika » Min nya diet...:  ”Hej! Har just börjat med ALP (12-veckors kurs via Facebook) och jag känner redan..”

  • Ida » Ofiltrerad trötthet :  ”❤”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln