Varför blir det aldrig lättare...???

Jag har ju haft (har?) en svacka i min löparträning... Känns motigt, segt... Igår när jag sprang bestämde jag mig för att strunta i tid och hastighet och bara springa lugnt så det kändes bra och så jag fick en bra upplevelse, och det fungerade. För annars tycker jag att det senaste passet sitter i hjärnan, och var det jobbigt och tungt så blir man liksom "rädd" att det ska bli likadant nästa gång och så blir det en ond spiral.

 

Eller som min mycket bra-iga löparkollega på jobbet sa sist vi sprang "Men varför blir det aldrig lättare?!??!". Vi brukar peppa varandra så gott vi kan men den här dagen sög det rent ut sagt och löpturen slutade med en promenad och inhandling av lunch...

Men bara att fortsätta. Snart känns det bättre. Och en sak är säker-man får inte mer ork att träna genom att sluta träna...

Några veckor till årets första lopp... Grillfemman.

 

Etiketter: träning

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Helena » Trygghet!:  ”Gillar den också, min yngsta är konfirmerad där, Midnattsmässa under påsktid. Ha..”

  • Helena » 6 månader sedan otrohet:  ”Hej Veronica Har följt dig av och till under många år. Tack för all inspiration ..”

  • Johannes » Ett liv i kaos - bakom bilderna:  ”Vilket sjukt sätt.. Har du märkt dessa tendenser tidigare? Det är så otroligt em..”

  • Anonym » Ett liv i kaos - bakom bilderna:  ”Men hjälp! Stackars dig! Denna man är ju empatistörd eller gränsar till psykopat..”

  • Lena » 6 månader sedan otrohet:  ”Jag har inte varit med om något som är i närheten av det du gjort. Men jag tror ..”

  • Kajsa S » 6 månader sedan otrohet:  ”Kram!”

  • Pernilla » 6 månader sedan otrohet:  ”Kära, kära du. Jag sladdade in här lite på det berömda bananskalet Jag kunde in..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln