Hur jag gjorde för att gå UPP 25 kg...

I helgen såg jag en rubrik på en kvällstidning. "Så här gick XXX ner 120 kg". Jag läste inte så jag vet inte hur i detta fallet. Vet att det finns massor av olika sätt att tappa vikt på, men jag faschinerades mest av tanken att man faktiskt kan gå UPP 120 kg... Har man hög förmåga till fettlagring och äter fel kost så går det.Och jag funderade över att jag själv faktiskt gått upp nästan 25 kg "utan att veta varför". Och undrade hur mycket mer jag hade vägt idag om jag inte börjat med LCHF-kosten för nästan 3 år sedan. Antagligen 4-5 kg till mot vad jag vägde innan jag började med LCHF.

 

Så hur gick det då till? "Hur gick jag UPP 25 kg"?

 

Jag utgår från årskurs 8. Jag var färdigväxt, 175 cm lång och vägde ungefär 67 kg. Jag var inte nöjd men inte väldigt missnöjd heller. Det var okej. Jag bantade inte, och brydde mig inte om vad jag åt. Hemma var det lättmargarin, grön mjölk, mycket pasta. Lagad mat dock, inte massor av halvfabrikat. Men skogaholmslimpa. Och mycket godis åt jag. Har alltid älskat godis.

I årskurs 9 finns en notering i min dagbok att jag "plötsligt" väger 71 kg. Jag väger mig inte så ofta och får en "chock". Över 70 kg. "Jag ska aldrig mer väga mer än 70 kg" står det i en dagboksanteckning innan en kort bantnings-offensiv på 2 veckor (ät så lite som möjligt gick den ut på) genomförs med sådär resultat.

Det tog mig sedan 20 år att väga mindre än 70 kg igen...

 

Vad gjorde jag? Jo, ungefär samma sak hela tiden. Jag åt samma typ av kost. Pasta, lättprodukter, en del halvfabrikat,smörgåsar, godis. Sällan Pommes frites och pizza. Tränade ingenting innan jag fyllde 30.

Och kilona kom. Och försvann några ibland också. När jag blev kär till exempel. Och när jag blev sambo och det "mystes" en del, så kom några bonuskilon tillbaka på det. Som inte försvann, för då hade jag fyllt 25 och kilona som kom försvann liksom aldrig igen... Så jag gick upp mer och mer, sakta men säkert. Utan att jag åt mer. Jag gjorde bara som jag alltid gjort, det var min kropp som betedde sig annorlunda. De enda kilona som kan "förklaras" är 4-5 kg som kom när jag slutade röka för ca 10 år sedan. De "kom bara", utan att jag åt mer. Och det vet jag. För jag var med i en stor sluta-röka-studie på Huddinge sjukhus. Med Stefan Rössner som ansvarig. Man skulle undersöka om man gick upp mer eller mindre i vikt om man slutade röka med nikotiontuggummi mot om man slutade utan. Resultatet blev ungefär detsamma. Synd tyckte jag, som hade hoppats komma undan viktuppgången...

Började träna lite periodvis när jag fyllt 30 också. Och hoppades att det skulle lösa viktuppgången. Det gjorde det inte. Möjligen slapp jag gå upp några fler kilon, men ner gick jag inte. 2-3 kg gick jag ner en sommar när jag sprang 5-7 km 2-3 gånger i veckan från maj-augusti. Mer gav det inte. Eftersom jag blev hungrigare av att träna. Och åt mer pasta (var ju "jättebra träningsmat"...), vilket gav stort insulinpåslag och fettlagring istället för fettförbränning.

Så svaret på hur jag gick upp mina 25 kg, från när jag var 16 år, är att jag åt som jag alltid ätit, och rörde på mig ungefär som jag alltid rört på mig. Vissa lyckliga människor hade kunnat stå still i vikt genom att göra på det sättet. Eller kanske gått upp 5-10 kg pga en något minskad ämnesomsättning med åren. Men jag, med min goda förmåga till fettlagring, gick upp nästan 40% av min "ursprungsvikt" bara genom att göra som jag alltid gjort och efter bästa förmåga försöka äta "nyttigt"(fettsnålt). Alla produkter som jag kunde byta till fullkorn byttes mot fullkorn. Pasta, bröd, ris, keso (keso med fibrer?!?!?). Jag åt light och mini av det mesta. Slutade med smör på mackan. Åt minst 2 stycken frukter varje dag. Slutade inte med godis. För jag var nästan alltid sugen på sött! Men så hade jag ju alltid haft det och det var ju "normalt"...

Så gick det till för mig. Och många andra. Nu får jag uppleva hur det är att bli verkligt mätt utan att bli sötsugen. Och hur det är att inte bli trött efter varje måltid. Och hur det är att inte känna sig "galen av hunger" om det går mer än 4 timmar mellan varje måltid.

Skönt!

Etiketter: diverse

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva » Spring, spring... :  ”Gilla på den!!”

  • ingrid » Nu är jag väldigt arg...:  ”Skuld och skam hindrar alltför många att våga träda fram när de utsätts för grov..”

  • Jenny » Dessa jävla kanelbullar!:  ”Så bra skrivet!!! Jag brukar köra med den jämförelsen om alkoholen... när någon ..”

  • åse » LCHF-frallor:  ”Omnomnom! Kram på dig! ”

  • Eva » På paradisön! Bilder:  ”Minns när jag var på 3 dygns dyktur till Similan islands. All mat lagades ombord..”

  • ingrid » I Malaysia !:  ”Fina bilder på vacker natur kombinerat med lite reseanteckningar från Er resa lå..”

  • Eva » I Malaysia !:  ”Grattis till uppgraderingen! Tror det har hänt mig en gång och vi förstod rätt s..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln