LCHF för hälsan? Hör av dig!

Hej! Jag började faktiskt lchf just för att kg ville gå ner i vikt men nu kör jag lchf för min magsjukdom (ibs) är MKT bättre och jag är aldrig sötsuugen vilket innebär att jag aldrig blir sådär hungrig och irriterad på eftermiddagen:) att jag går ner i vikt är ett plus men herregud tänker aldrig sluta äta såhär för har aldrig mått så bra och har bara ätit en vecka;)

Hej!
Själv har jag aldrig dietat, men äter Lchf (med undantag ibland) sedan ett år tillbaka. Varför? För att jag mår så himla mycket bättre. Mina två stora problem innan var brutala blodsocker-dipp och regelbundna kramper i magen. De är borta nu!
Maila gärna på min bloggs kontak-adress om du vill veta mer.
Tycker också att det borde skrivas mer om Lchf för hälsan, även om det hjälper för vikten också.

i mars 2012 blir det två år sedan jag började med LCHF, Har alldrig mått så bra i hela mitt liv! Magsår Muskelvärk Eksem blödande tandkött hör numera till det förgångna blir överhuvudtaget inte sjuk längre på sin höjd lite snuvig en enstaka dag,men äter strikt LCHF känner direkt om jag ätit något "olämpligt"har aldrig varit överviktig vägde 65 kg när jag började väger samma nu.men är betydligt piggare känner mig alldrig hungrig mera.har lika mycket energi hela tiden,då har jag inte nämt hår naglar hy andedräkt god nattsömn ...är det konstigt om vi uppfattas som kostfrällsta av utomstående? NÄ jag kommer alldrig att återgå till sjukmanskosten! ha det fett Hälsningar Arne

Ha ha! Fick mig ett gott skratt när jag läste att ingen äter Cambridge för att må bra!! Nej, sur, irriterad och rädd för att bli hungrig är nog det man blir! Och orolig i magen. Jag tillhör skaran av dem som älskar LCHF för att det ger mig en lugn mage. Inga pinsamma kurranden eller vrålanden längre. Inte heller plötslig diarré. Underbart! / Anette

Hej, jag har hållt på med LCHF i 5 veckor. De hälsovinster jag har känt av är: bättre mage, piggare (inga sockerdipper), mätt av maten och framförallt så är mitt blodtryck lägre. Jag ska nu pröva att gå ned till en lägre dos. Helst av allt skulle jag vilja sluta helt men det kan jag inte eftersom jag lägger på mig för mycket vatten i kroppen då (jag har prövat). Skulle vara intressant och höra om någon annan med högt blodtryck (ej viktrelaterat högt blodtryck) har lyckats sluta med medicineringen av att äta enl. LCHF. (Jag är 171 cm, väger ca 81 kg och är 46 år)!
/Susanne

Jag och min man har ätit LCHF sedan april 2009 efter att jag hörde om en person som gått ner mycket i vikt Det ville jag också göra. Men det har jag inte gjort däremot har min man gjort det utan att ha nämnvärt mycket övervikt. Han har gått ner 10 kg och väger nu 72 kg till sina 188 cm! Vi mår båda mycket bra av denna kosthållning och min man han tål lite "fusk" medan jag får ont i magen och blir uppblåst av att äta bröd och ris. Nu är det längesedan jag åt just något med mjöl men vi var nyligen iväg på en ayurvedisk behandling i Indien. Bara vegetarisk mat. Där ingick ris som jag åt första veckan men fick åter ont i magen och blev uppblåst. Vi åt även papaya och ananas varje dag. ( I 14 dagar) Så betydligt mer kolhydrater än hemma. Min man gick upp ett kilo, jag ner ett halvt kilo. Båda fick vi åter blödande tandkött och min man fick tillbaka en inflammation i tandköttet, som han inte haft sedan starten med LCHF!
Nu är vi tillbaka på banan igen och jag får väl hoppas att vikten så småningom minskar eftersom jag behöver gå ner omkring 30 kg. Nu är det ju hormonella körtlar som spökar så det tar väl tid. (Tydligen) Men jag som alltid har haft ett så otroligt dåligt tålamod med allt; att jag hållit i denna kost så länge utan viktresultat är måste ju bara betyda att den är bra! Jag får fokusera på andra resultat, inget magont, inga gaser, mindre ont i lederna, sällan huvudvärk, friskt tandkött. Min man känner direkt i huvudet, att det "surrar", när han ätit för mycket kolhydrater. Lugnare och jämnare humör. Har aldrig bråttom att äta mot tidigare när han kom inrusande med darrande händer och bara MÅSTE ÄTA NU!.
Så trots motstånd mot en del närstående och att det kan vara lite besvärligt när man är bortbjuden så fortsätter vi.

När jag började äta LCHF kost var det först och främst för viktminskning. Då visste jag inte vilka hälsovinster jag fick av den här kosten. Nu skulle jag inte vilja ha tillbaks mitt gamla liv. Nu är jag mätt och glad och har gett min familj en bra och sund kost. Alla i min familj mår mycket bättre. Ingen som småäter och går hungriga, Fast inte alla är strikta lchfare. Nej, sockersuget är borta, magen mår toppen och kilona har rasat. Det går inte att jämföra med som tex viktväktarna som jag har provat 2 gr. Jag gick ner i vikt, men jag blev snabbt hungrig och sugen på annat. Då trodde jag att jag hade dålig karaktär. Det var bara lite mera fett jag behövde för att hålla mig mätt. Så bra att du skriver om det här Veronica. Det läser man aldrig någonstans.Kramar från Gottelisa

Min pappa fick en kraftig stroke för 4 år sedan, halvsidesförlamad och afasi. Det vill inte jag ha - därför äter jag LCHF. Vikten är bonus, har i och för sig inte gått ner i vikt... Min pappa äter också LCHF nu och är numera diabetiker 0...

Oj, två själar och en tanke. Jag har ett inlägg om just detta som ligger i utkastmappen till min blogg. Kände inte riktigt att jag fick sagt det jag ville säga när jag försökte, så det fick ligga till sig. Och nu hann du före! ;-)
Jag skickar dig ett mail! /Giken

Hej! Vad spännande! Nu har jag mailat dig! :)
Ha en bra dag!
Lana

jag började själv för ett år sen för att gå ner i vikt, tappade 25kilo på 8 månader är lyrisk och kan aldrig "gå tillbaka". Mycket bra initiativ att prata om LCHF i "må bra samanhang"!! =)

Hej! Gud vad kul, längtar efter att kunna läsa om detta någonstans framöver..!
Jag själv är en tjej på snart 18år som ätit LCHF sedan i våras, och ja, inte pga att jag ville tappa i vikt! jag går på Naturvetenskapliga programmet och det krävs verkligen att man koncentrerar sig där (har t ex 2prov imorgon, det är fullt upp!) och det blev betydligt lättare efter att jag började äta LCHF.

Anledningen till att jag började med detta var att jag i vintras skulle tillåta mig själv att äta hur mycket godis som helst (helt absurt nu när jag tänker på det) och det slutade med att jag blev sjukt, fick ont i öronen osv.. fick veta att min kropp inte visste vad det skulle göra av allt skit jag stoppade i mig (inte så konstigt), o tack gode gud för det! slutade med godis, läsk, popcorn och chips vid nyår och skulle hoppa det ett år, idag vet jag att det kommer att vara för alltid. när jag sedan fick höra om denna kost av en vuxen bekant som bestämde sig för att tappa i vikt så läste jag på lite och fastnade direkt! Att tappa i vikt var jag inte intresserad av (även fast att några kilo försvann då jag var rädd för att äta för mycket fett. vägde som minst 57kg till mina 170cm) men att få bättre koncentration och få bort sötsuget till hundra var något som absolut lockade!
Jag har ätit en del bakverk på kalas och liknade för att vara artig, och för att jag inte vågat gått ut med att jag äter enligt denna "extrema" kosthållning. Dessutom såg alla runt om mig det som att jag bantar och detta ledde till att jag flera dagar efter har otroligt ont i magen, som om magen sa "tack för att du skulle vara artig och gav mig massa skräp att ta hand om". Så nu säger jag att jag är glutenintolerant (vilket jag ju egentligen alltid varit! :) )och då är det inga problem alls med att jag inte äter av alla bakverk (helt sjukt hur folk okej:ar saker hit och dit, det är ju förtusan min kropp!)
Idag jag är 170cm lång och väger lite drygt 60kg vilket jag insett är den vikt som jag "är skapt för" och jag mår betydligt mycket bättre än innan! dock kämpar jag fortfarande mot skolans värdelösa mat...
vet inte om detta är intressant, men jag delar gärna med mig på t ex kommentarsfält om min berättelse, så länge andra stöttas av det eller finner inspiration! är dock lite rädd för att göra det mer offentligt, jag vet ju som sagt inte vad dina planer med berättelserna är.. :/

Kram till alla LCHF:are ute i världen, från en pigg och kolhydratfattig gymnasieelev! :)