Jobba med sin hjärna och inte emot

I helgen såg jag ett program på tv (en repris) om bantning och dieter. Det var väldigt mycket fokus på kalorier och räknande, men man genomförde också ett experiment som jag tyckte var väldigt intressant och illustrativt.
 
En man fick ena dagen äta frukost och andra dagen hoppa över frukost. Därefter fick han titta på olika bilder av mat och man registrerade vad som hände i hans hjärna. Bilderna var b la på skivad gurka eller sockrade munkar. Vad hände?
Jo, när mannen hade ätit frukost och var mätt reagerade hans hjärna likadant på båda livsmedlen, en ganska svag reaktion.
När han däremot inte hade ätit frukost reagerade hans hjärna enbart på den sockrade munken, och ingenting på bilden på gurkan.
 
Det här är såååååå viktigt och ändå glöms det bort om och om igen när människor ska gå på olika dieter och svälta sig...
När mannens hjärna såg munken signalerade hjärnan "överlevnad".

Sött och energirikt=övelevnad, det vet hjärnan, även om vi försöker tänka bort det med viljekraft så styr denna gamla instinkt (som inte alls hänger ihop med utbudet i affärerna, det är därför det går så fel!).
Det är därför man kan köpa saker i affären som man inte alls hade planerat, när man handlar hungrig. Man styr inte själv utan överlevnadsinstikten styr-"ge mig något som ger snabb energi NU!"
Det är därför som det inte alls handlar om karaktär när vi kastar oss över chokladen i affären (även fast vi planerat att bara handla en liten sallad) utan om olika hormoner (b la Ghrelin, vårt hungershormon) och belöningssystemet i hjärnan, och hur känsligt det är på individnivå.
 
Att kämpa emot det här under en längre period är omöjligt, det är därför inga "dieter" fungerar i längden, utan endast livsstilsförändringar där man samarbetar med sin hjärna och dess ibland "primitiva" signaler (som är anpassade för en värld där vi ska överleva utan ständig tillgång till mat..).
 
När man äter lågkolhydratkost balanseras hunger/mättnad och man slipper kämpa emot primitiva behov om snabba kolhydrater när man är i affären eller står framför efterrättsbuffén.
Något som jag reflekterat över ofta (och det är fortfarande facinerande tycker jag), det är att tiden från att jag börjar bli lite hungrig till att jag blir mycket hungrig är väldigt lång.
När jag åt kolhydrater i större mängd var tiden mellan lite hungrig till mycket hungrig extremt kort.
 
Martin Ingvar har skrivit två böcker på detta tema "Hjärnkoll på vikten" och "Hjärnkoll på maten", rekommenderas varmt!
 

Etiketter: diverse diverse kost

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln