Väger alla kvinnor 5 kg för mycket?

Detta dåliga samvete som så många har över att inte vara "perfekta"....
Och alla kvinnor som ständigt och jämt bantar och vill gå ner 3-5 kg "till sommaren". Dessa kvällstidningar och veckomagasin som är beredda att "hjälpa till" med diverse "lösningar" för att vi ska få bort de där sista fastklamrade kilona. Som man sedan inte lyckas hålla. Och så får man köra någon diet igen om några månader...
 
Vem och vad bestämmer att vi väger lagom eller för mycket? BMI-tabeller, Veckorevyn, Amelia, Expressen, Aftonbladet...
Det vi kan förstå när vi läser dessa tidningar och ser dessa tabeller, det är att det absolut finns stor förbättringspotential för oss och våra kroppar...
Vi ska absolut inte vara nöjda med hur vi ser ut utan kan alltid trimmas lite till, se lite fräschare ut... Lite yngre och lite fastare. Smalare midja. Lite andra proportioner i kroppen...
Att det är så otroligt svårt och till och med omöjligt att gå ner de sista 3-5 kilona beror troligen på att den vikten ligger under vår idealvikt. Och då pratar jag inte idealvikt ur medial synvinkel, utan idealvikt ur kroppslig och hälsosam synvinkel. Vi är alltså helt perfekta då, när vi tror att vi kan gå ner 3-5 kg till!
Visst blir det bra att tänka så?
Den massmediala ideala vikten och bilden av kroppen och hur den ska se ut är inte verklighetsanpassad.
Vi ser alla olika ut, det finns genetiska skillnader som vi måste acceptera. Även om de innebär extra breda höfter och stora lår. Att se ut som en 20-åring när man är 40 år är inte realistiskt, och en sådan önskan riskerar bara att ge massor av dåligt samvete.
Och varför och för vem vill så många kvinnor väga 5 kg mindre? Och är det kilona det handlar om eller är det att vi inte "får" vara nöjda?
 
När jag var 16 år var jag färdigväxt på längden (174 cm lång) och vägde i början av sommaren 67,5 kg. Absolut inte nöjd med den vikten! Det var mycket minimjölk inblandat i något halvdant bantningsförsök som misslyckades, och vid slutet av sommaren hade jag gått upp 1,5 kg till. Skrev i min dagbok att "Nu är det stopp, får aldrig passera 70 kg, det är katastrof".
Efter det passerades mycket mer än bara 70-strecket på vågen och det har tagit mig över 20 år att komma tillbaka till den vikten igen! Men det gick (nästan...)!
Och nu när jag är där igen så vägrar jag att hamna i samma fälla som när jag var 16, och vilja gå ner några kilo till!
Nej, jag tänker faktiskt vara nöjd och glad över att ha en frisk och stark kropp som orkar springa, cykla, träna, promenera, lyfta...
 
Hälsan är så viktig och att kunna äta god mat utan dåligt samvete är också så viktigt. Nu har jag allt det. Och jag har lagt tillräckligt med energi i mitt liv på att vara missnöjd med vikten, så nu är det slut med det! Skönt!

Etiketter: vikt

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln