Kost & hälsofunderingar...

Ibland undrar man verkligen hur logiken går ihop. Eller om man bara inte tänker innan man ger kostråd. Eller vad det är som händer.
 
Exempel: En kollega blev avrådd att äta frukt när hon var gravid, eftersom man inte ville att den blivande mamman skulle gå upp för mycket i vikt och då visste man tydligen att frukt hade den effekten.
Men folk som går olika viktminskningprogram rekommenderas ofta att äta mycket frukt. Hur går logiken/kunskapen ihop då?
Eller tänker man "istället för..." dvs hellre att du äter 3 äpplen om dagen än en chokladkaka? Jag får det inte att gå ihop...
 
Och hur går det ihop att diabetiker rekommenderas att t ex äta bröd för att snabbt få upp ett FÖR lågt blodsocker och samtidigt rekommenderar man bröd som frukost till diabetiker. Hur kan det som ska speed-höja blodsockret samtidigt kunna vara en lämplig hälsosam frukost? Vad är det för logik? Eller handlar det om att det ska vara en mänsklig rättighet att äta bröd, oavsett om man tål det eller inte?
Vilken dietist som helst måste veta att en ägg-frukost är mycket bättre för en diabetiker än en bröd-frukost. Men ändå börjar man prata om huruvida det ska ätas hårt bröd eller fullkornsbröd och om man ska ha Lätta eller Becel på smörgåsen?! Också helt ologiskt.
Lika ologiskt är det att vi tror på att industrin uppfinner bra mat åt oss. Bättre saker än vad som finns i naturen av sig själv.
Vänd på färdigmat-förpackningen och läs. Om du inte förstår vad som står så är det inte mat utan kemi, och det påverkar kroppen på en rad olika negativa sätt.

Tråkigt och ologiskt är också att sjukvården kastar sig över medicinska lösningar och symtombehandlar, istället för att efterfråga orsaken och försöka orsaksbehandla.
 
Det som kan förändras i positiv riktning med en kostomläggning är så otroligt mycket saker så man nästan blir religiös när man tänker på det:-).
Men ändå ska det tydligen vara en "mänsklig rättighet" att äta "lite av allt" och så ett gäng piller på det? Också helt ologiskt.
 
Något som också är ologiskt men som man tyvärr måste acceptera är att inte alla människor vill förändra. Även fast de troligen skulle må jättemycket bättre med en kostförändring så vill/orkar man inte utan vill hellre leva som man gör med sina krämpor och sina piller. Man identifierar sig vid olika sjukdomstillstånd som en del av sin personlighet och man vill inte försöka bli bättre.
 
Jag brukar gilla att dra paralleller till rökning och det kan man göra här också. Långt ifrån alla som röker vill sluta, oavsett om de förstår rent intellektuellt att de lever längre och blir friskare av det. Om de ska sluta så måste de komma fram till det på egen hand och inte genom att andra berättar att det är farligt att röka eller hur fantastiskt bra man mår av att sluta...
Kan kännas frustrerande för en omgivning som "vet bättre" men det är så vi människor fungerar. Inte helt logiskt det heller men vi är komplexa varelser...