Om LCHF och kaloribantning (eller att röka 2 ciggaretter om dagen)...

Här är ett gammalt inlägg som man kan behöva påminna både sig själv och andra om ibland om man är en sockerkänslig person...

Det kommer mycket synpunkter på att jag avstår saker att äta. Som t ex att jag är "duktig". Det är jättesnällt att säja så men med tanke på hur enkelt det är så känns det nästan pinsamt att höra att man är duktig, 1 1/2 år efter påbörjad LCHF-kostomläggning.
Eftersom jag även varit rökare så kan jag enkelt jämföra med det:

Om jag slutar röka, då är jag väldigt duktig de första dagarna och kanske månaderna. Sen säjer ingen att man är duktig 1 år senare. Varför? Jo, för att värsta fysiska suget efter nikotinet går över efter 3 dagar bara och sen är det vanor som måste förändras, vilket i sig kan vara jobbigt men ofta inte oöverstigligt. Det vet folk och alltså är man inte duktig så väldigt länge enligt dem...
Om jag däremot bestämt mig för att jag inte ska sluta röka, utan att jag ska fortsätta röka men bara 2 ciggaretter om dagen, alltid. Vad händer då?

Jo, varje dag kommer bli mer eller mindre en kamp. En kamp att bara röka de två ciggaretterna även fast jag blir sugen på fler och det finns fler bra tillfällen att röka än bara två... Om jag under en period, lång eller kort, lyckas hålla mig till att bara röka mina två tillåtna ciggaretter är jag verkligen duktig! Duktig och karaktärsfast.

När man bantar på ett "vanligt sätt", genom kalorireduktion och tallriksmodell och viktväktare och viktklubbar, så utsätts man för det här med "2 ciggaretter om dagen" varje dag! Man får äta lite av allt, enligt en fastställd modell. Men vad säjer att du blir mätt på den modellen? Eller att du bara vill ha en liten bit av kakan som du valt att äta istället för att ta en sås till middagen? Det krävs ett ständigt funderande och ständiga avvägningar. Man går ner i vikt, men man jobbar emot kroppen, eftersom våra kroppar inte är gjorda för att vara hungriga (äta färre kalorier än vad kroppen vill äta). Förr eller senare orkar vi troligen inte vara duktiga längre utan börjar äta oss mätta igen. Kanske då också successivt att äta oss mätta av fel saker, och det är nu det går riktigt fort. De tappade kilona kommer tillbaka snabbt som sjutton, eftersom kroppen glatt börjar lagra eftersom den anser att du tidigare utsatt den för svält...
Om man istället jobbar med kroppen och äter för ett ständigt stabilt blodsocker så blir effekten precis samma som för den som slutat röka helt. Man blir inte sugen! På riktigt! Man låter inte bli för att man är duktig, utanför att ens hjärna inte triggas att gå igång på socker/snabba kolhydrater.
Kampen och "karaktären" är inget problem längre, eftersom suget är helt borta.

Vilken nivå man sedan lägger sin framtida kost på varierar från person till person. Några kanske aldrig mer kan ta en efterrätt utan att hamna i ett jobbigt sockersug, de allra flesta människor kommer att kunna göra undantag vid sällsynta tillfällen utan att falla tillbaka i gamla mönster.

Det är en otrolig skillnad på att tacka nej till socker/kolhydrater eller en större portion om man är sugen, mot att göra det när man inte alls är sugen!

 

Etiketter: funderingar

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln