Blodsockerkontroll

I mitt "gamla" liv var jag en otroligt blodsockerkänslig person.

Det innebar i praktiken att jag kunde må riktigt dåligt av att inte få något att äta ungefär var 4:e timme... Blev darrig och kände mig allmänt risig. Trevlig blev jag inte heller, och bra val av mat gör man inte heller i sådana situationer, man vill bara överleva. Och då "väljer" man det som ger snabbast energi, dvs gärna bröd eller kolhydrater av något slag. En ren överlevnadsinstinkt, och det är därför bantning som går ut på att man ska klara av hunger är så dömd att misslyckas.

Det var inte alls så att jag åt massa skräpmat före LCHF. Jag åt fullkornspasta, osötat bröd, lättyoghurt, mjukostar, bulgur osv, osv. Jag åt verkligen inte pizza och hamburgare varje dag, men om jag hamnade i mitt låga blodsockertillstånd så kan jag ärligt erkänna att godis var ett mycket bra förstahandsval att äta. Bara för att känna sig okej igen!

Det blir problem i vardagen om man är så här känslig. När man är ute på stan, ute och reser osv. Och "bara måste" ha något, och det aldrig finns något bra att köpa! På flygplatser t ex. Det finns ungefär NOLL bra mat, bara massor av socker och snabba kolhydrater.

Hur är det nu?

Samma tillstånd KAN infinna sig, men det tar ca 8 timmar och så länge väntar jag oftast inte mellan måltiderna om inte något gått väldigt fel.... Och om det gått väldigt fel så finns ofta några nötter eller en ostbit att ta till, och då vet jag att jag klarar någon timme till.

Det är otroligt befriande! Och otroligt praktiskt i vardagen. Det möjliggör nämligen till att man hela tiden har möjlighet att göra bra val kring vad man ska äta, och inte bara välja snabb energi för att "överleva", när vår gamla urhjärna tror att vi är på väg att dö av hunger...