Vågen, vän eller fiende?

Jag håller på och försöker bli vän med vågen här hemma.

Köpte en digitalvåg för några år sedan, för man vill ju verkligen inte riskera att den börjar flippra ur och visa ½ kilo för mycket, nä, exakta siffror vill man ha...
 
De flesta människor känner sin kropp ganska bra. Och man märker när byxor inte går att knäppa, eller när kjolar plötsligt tenderar att bli väldigt korta. Vill man ställa sig på vågen då? Nej, helst inte... Bättre att leva lite mer i förnekelse och SEN ska man ju ändå ta tag i det där med vikten...
Före LCHF tror jag inte att jag varit i närheten av vågen på ungefär ett år. Den dammade igen totalt i badrummet och jag visste att den inte skulle visa roliga siffror om jag klev upp på den, så jag lät bli.
När jag började med LCHF tvingades jag damma av vågen och kliva upp, för jag ville ju gärna veta vad jag skulle utgå ifrån. Och vågen var mitt "kvitto" på att jag gjorde "rätt".
Sen vägde jag mig max 1 gång per vecka och försökte hålla mig lugn oavsett resultat.
Jag kunde ha låtit bli. Jag kunde ha gjort som många rekommenderar, "kastat ut" vågen och hållt mig till måttband och kläder. Men jag ville inte det och det var mitt val.
Den stora risken med våg är att man blir "besatt" av en viss siffra. Och att man till vilket pris som helst vill väga under 80 kg, 70 kg, 60 kg eller vad det nu kan vara. Och att man är hård mot sig själv och inte blir nöjd förrän man nått de sista grammen. Risken är också att man blir ledsen om vågen plötsligt inte går neråt längre utan plötsligt stannar eller kanske till och med går uppåt.
 
Hitta DIN relation till vågen och försök få den att bli bra och fungerande relation. Bli vän med vågen och se den som ett hjälpmedel, eller kasta den och hitta i stället kläder som du vill komma i som du provar varannan vecka (jag gjorde på båda sätten). Vågen inte den enda sanningen, det finns massor av andra sanningar om din hälsa.
Hur du mår, hur sötsuget är, hur trött du är, hur din mage mår, hur bra du sover. Att stirra sig blind på en siffra och se det som enda mått på sin hälsa är att vara för hård mot sig själv.

Och vågen kommer att "bråka". Den kommer att visa kilo upp, och den kommer att stå still i perioder. Om du och vågen inte kan etablera en bra och ångestfri relation så tycker jag att den måste ut:-)! Ett måttband är då en mycket bättre vän.
 
Jag och min våg kommer nog aldrig bli bästisar, men nu har vi en OK relation. Vi träffas ungefär var tredje vecka för en kort avstämning och det räcker bra.

Etiketter: vikt

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • ingrid » Nu är jag väldigt arg...:  ”Skuld och skam hindrar alltför många att våga träda fram när de utsätts för grov..”

  • Jenny » Dessa jävla kanelbullar!:  ”Så bra skrivet!!! Jag brukar köra med den jämförelsen om alkoholen... när någon ..”

  • åse » LCHF-frallor:  ”Omnomnom! Kram på dig! ”

  • Eva » På paradisön! Bilder:  ”Minns när jag var på 3 dygns dyktur till Similan islands. All mat lagades ombord..”

  • ingrid » I Malaysia !:  ”Fina bilder på vacker natur kombinerat med lite reseanteckningar från Er resa lå..”

  • Eva » I Malaysia !:  ”Grattis till uppgraderingen! Tror det har hänt mig en gång och vi förstod rätt s..”

  • Eva » Packar, äter och fixar:  ”Ha det underbart!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln