Sockerkänslighet- Karaktär eller beroende?

För ungefär 10 år sedan läste jag första gången, jag tror det var i en Amelia, om ”sockerberoende”. Min första tanke var ”Men herregud, nu ska människor med dålig karaktär ha något att skylla på och dessutom åka på behandlingshem…”.

Jag trodde inte ett dugg på det, för ”alla” vet ju att det bara är att skärpa sig, ha karaktär och säja nej! Och själv var jag en av dem med dålig karaktär, men jag skulle inte kunna tänka mig att ”skylla på” ett beroende, för nä, har man dålig karaktär så får man stå för det!

Eller?

Vad är dålig karaktär och varför har vissa det? När det ”bara” är att säja nej eller ”ta en bit”? Förklaringen är komplex och involverar b la Seratonin och vårt belöningssystem.

Serotonin är en signalsubstans i hjärnan som gör oss glada och tillfredsställda. För lite av detta ämne kan göra oss deprimerade, det är därför antidepressiva mediciner ofta är seratoninhöjande.

Vi (ja, jag säjer vi nu…) som har obalanser i våra seratoninnivåer och har ett känsligt belöningssystem i hjärnan får, och ”måste ha”, den extra kick som sockret/kolhydraterna ger. För den ger oss en extra stark kick. Det handlar inte alls om karaktär, det handlar om mer ”primitiva saker” i människohjärnan.

Jag har rökt och slutat för 8 år sedan. Jag är glad att jag har rökt nu för jag kan jämföra det beroendet med det som sockret/kolhydraterna gav och jag kan säja att de var mycket starkare än cigaretterna!

Många gånger satt jag hemma efter middagen och funderade… Ska jag eller ska jag INTE gå och köpa ”bara några” godisar? Och i affären, VARJE gång, ska jag eller ska jag INTE handla 3 för 10? Att ha några godisförråd hemma existerade inte för allt gick åt! Och när jag skulle ta ”bara en” chokladbit i någon chokladask på jobbet så gick resten av dagen åt till en kamp om ifall det skulle bli fler bitar eller inte…

Vid en middag på en restaurang. Borde inte ta efterrätt men vill ha efterrätt…

Jag var aldrig så här beroende av mina cigaretter...

Jag tror alltså på sockerberoende nu... 

Socker/kolhydratkänslig kan man vara på olika sätt och man kan märka hur när man börjar prata om LCHF med människor som inte äter LCHF. Om de direkt börjar prata om ”undantag” och att de ”måste ha” bröd eller godis på helgen eller vad det nu kan vara, ja, då har de en problematik…

Det som gör det svårt för socker/kolhydratkänsliga är att ”alla andra” vill att du ska ”unna dig”. Där har man bättre stöd om man blir nykter alkoholist eller ren narkoman, då kommer inte människor av ”välmening” be dig dricka ”det fina dyra vinet” för att vara artig. När du försöker leva ett sockerfritt liv vill många berätta att du minsann borde göra undantag för ditt och datt, eller ”ta en kaka”.

Kan du ta en kaka och vill ha en kaka, ta den! En del människor kan ju feströka och kanske är du en av dem som kan ”festsockra”? Eller så är du det inte. Fundera på vart du befinner dig…

Jag tror också på att aldrig göra avsteg som inte är planerade! Har man otur hamnar man då i en karusell av ”sug” som kan vara 3 dagar… Lika lång tid som det tar att bli av med ett fysiskt nikotinsug, är det inte märkligt…?

Det viktigaste tycker jag är respekten för att människor bestämmer själva om de vill ha eller inte.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Eva » Spring, spring... :  ”Gilla på den!!”

  • ingrid » Nu är jag väldigt arg...:  ”Skuld och skam hindrar alltför många att våga träda fram när de utsätts för grov..”

  • Jenny » Dessa jävla kanelbullar!:  ”Så bra skrivet!!! Jag brukar köra med den jämförelsen om alkoholen... när någon ..”

  • åse » LCHF-frallor:  ”Omnomnom! Kram på dig! ”

  • Eva » På paradisön! Bilder:  ”Minns när jag var på 3 dygns dyktur till Similan islands. All mat lagades ombord..”

  • ingrid » I Malaysia !:  ”Fina bilder på vacker natur kombinerat med lite reseanteckningar från Er resa lå..”

  • Eva » I Malaysia !:  ”Grattis till uppgraderingen! Tror det har hänt mig en gång och vi förstod rätt s..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln