Äter pannkakor och funderar...

Nej, jag äter inte pannkakor varje dag...:-)

Idag blev det med blåbär och vaniljgrädde, gott!

Det här med mat är verkligen en stor sak i allas liv. Vi måste ha mat annars överlever vi inte.

Vi behöver inte jaga maten längre, annat än för nöjes skull, men fortfarande jagar vi ju...

Vi ska komma på vad vi VILL äta, vi ska gå till en affär som har det som vi VILL äta, och vi ska hem och laga till maten så att den blir som vi vill ha den. Nog är det jobb allltid! Vi handlar kokböcker och vi surfar efter recept. Och detta gör vi ju för att vi i vårt välfärdssamhälle inte bara ser maten som något vi måste ha för att överleva, utan något vi faktiskt vill tycka om och njuta av! Och ändå kan mat samtidigt skapa sådan ångest... Så att vissa kräks upp den och vissa slutar äta helt.

Jag har varit kontaktperson åt en tjej med Anorexia under ca 2 år och fick en inblick i den, för mig, svårbegripliga och komplexa världen. Där man alltså "frivilligt" svälter sig själv, ibland till döds. Och människor på andra sidan jorden dör av svält.

Mat är en fråga som berör och mat är viktigt! Vi som bor där vi kan välja har möjlighet att äta oss så friska som möjligt, och istället äter sig många sjuka.

Bara för att det som styr ätandet inte längre är sådana elimentära saker som "jag är hungrig och vill bli mätt" utan har tagit så mycket större proportioner än så.

Komplicerat är det. Men ändå enkelt. I alla fall ibland, när man äter en pannkaka med blåbär och vaniljgrädde.

Ha en skön kväll!