Blogg om mat, träning och livet.

Inspiration, kostrådgivning,föreläsningar, kurser...

Det är mest du som läser denna blogg ;). Här är lite färsk covid-statistik.
Med den framför ögonen är jag fortfarande lika trögfattad och faschinerad över att människor i 40-årsåldern i min närhet firar med champagne att de vaccinerat sig.
För mig är det så obegripligt så jag vet inte...

Det är fler som tar livet av sig i "vår ålder" än som dör i covid.
HUR blev kollektivet så rädda? Varför?

I veckan åt jag middag med en IVA-sköterska som undrar samma.
Hon har sett döden många gånger i många år. Och undrar också varför just denna rädsla att dö i covid? Är det inte läskigt att dö av andra saker som är samma risk att dö av? Men bara för detta gör vi uppoffringar, skäller ut folk och fogar oss i märkliga beslut?

Hon reser och kramas och undrar också varför man inte låter gamla multisjuka människor på ett ålderdomshem bestämma själva om de vill ha besök eller inte?
Varför ska vi "tvångs-rädda" en mulitsjuk 85-åring för att den ska leva ett halvår till när den personen kanske prioriterat att träffa anhöriga och inte dö ensam? För VEMs skull?

Döden är skrämmande. Men HUR blev vi så rädda för just denna död?

Jag hoppas sååååå mycket att jag har helt fel om vaccinationerna och att de ska stå sig bra mot mutationer osv. Tyvärr inte det vi ser i Storbrittanien just nu.

Tänker på en sak som en terapeut sa till mig i KBT när jag satt och "beklagade" mig att "OM jag bara haft en normal vettig skilsmässa med en normal person" och då sa hon "så här blev det för dig".
I helt neutral ton. Jag babblade vidare att det var "orättvist" men har verkligen i efterhand tagit till mig detta.

Och "så här blev det i år". Varför tror vi att vi som kollektiv kan leva så jävla skyddade från allt? Kan vi inte acceptera att vi människor har ställt till det och "så här blev det". Inte dömande. Bara så det ÄR.

I år dog farfar av covid. Nästa år dör han av "vanlig lunginflammation". Inte ta bort känslan av sorg. Men att inse att den är en del av livet. Och att vi inte kan påverka och styra allt.

Fira vidare med champagne! Fira också att du inte tagit ditt eget liv eller dött av en bilolycka! Mycket champagne blir det! ;)

Läs hela inlägget »

PTG. Något jag aldrig hade hört talas om förrän för två veckor sedan. ”Post-traumatic growth”.Alltså post-traumatiskt tillväxt.
 
Posttraumatisk tillväxt eller är positiva psykologiska förändringar som upplevs som ett resultat av motgångar och andra utmaningar för att öka till en högre funktionsnivå. Det är helt enkelt att du gått igenom en kris eller trauma och kommer ut som en starkare och delvis förändrad person.
 
Tillväxt inträffar inte som en direkt konsekvens av traumat, utan som en konsekvens av traumats efterdyningar. Det är långt ifrån alla som upplever detta efter trauma/kris. En del personer får så att säga mark och andra förlorar mark. Det innebär inte heller att man lidit mer eller mindre eller upplevt mer eller mindre smärta på vägen. Det är hur man kommer ut efter traumat som skiljer sig åt.
 

Vägen för mig har inte varit rak och definitivt inte utan smärta. Den blir inte det när man dagen före 1:a advent får reda på att ens liv som man visste det är över och att man dessutom står ensam med ett barn i det. Men jag tror själv att styrkan började med andra människor. Så det tänker jag att vi kan tänka på och det är viktigt när någon är i kris.
Att just DU kan hjälpa dem att komma ut starkare.


Det är när en kollega man jobbade med två månader för nästan 10 år sen skriver ”Kämpa, jag är med dig, jag hjälper dig om du vill”. Eller när en annan kollega man inte har haft kontakt med på ca 7-8 år skriver ”du är en stark kvinna som klarar allt och lite till”. Det är när en  ungdomskompis man inte umgås med längreskriver ”du är en stark och vis person-även om det är tufft kommer du ut med fötterna på jorden, hör av dig om du behöver hjälp”.
 

Och sen är det alla andra. Som jag hade en närmare kontakt med från början men kanske ändå inte jättenära. Men de var ändå med mig. Vissa varje dag. Vissa i olika punktinsatser. Jag vet vilka exakt alla är, precis vad de gjorde, vad de sa, vad som hjälpte osv. Jag vet även vilka som inte var där, men de väljer jag att inte fokusera på.
 
De fem grundpelarna för PTG är:
·En önskan att vara öppen för nya möjligheter som inte var närvarande eller inte verkade möjliga förut.
·En bättre känsla av sammankoppling med andra, vilket visar sig i empati för andra personers lidande. Man värderar relationer än högre.
·En högre känsla av självständighet en känsla av att de har övervunnit situationen, att de kan övervinna allt.
·Ökad tacksamhet för livet rent generellt, såväl som större uppskattning för saker som tidigare togs för givet. Mer uppskattning till små saker.
·En djupare känsla av spirituell koppling eller syfte.
 
Mina egna största förändringar är att:

·Jag försöker lägga noll energi på de som suger energi. (Det kräver ganska mycket träning…)
·Ha härliga möten. Både med nya människor och befintliga vänner. Detta senaste år har det varit många och energi-givande!
·Gå på magkänsla med noll-tolerans att gå emot den känslan. Magkänsla =Känslomässigt grundad logik. Jag litar helt på min. Du litar på din.
·Ge fler komplimanger till människor. Inte för att få något tillbaka utan för att de ska bli glada. Ärliga såklart.
·När jag känner mig sönderstressad (ja det händer) så försöker jag sätta in allt i det stora perspektivet-och hur viktigt är allt då EGENTLIGEN?
·Vill JAG detta? En fråga att ställa sig i många olika sammanhang. Det är få saker vi verkligen verkligen måste.

Läs hela inlägget »

Min nya frisk-frukost just nu:

Smoothie med avokado, blåbär, hallon (eller jordgubbar), 1/3 banan, samt toppad med det supernyttiga nyponskalpulvret och kokos/havremjölk eftersom jag minskat på flytande mejeri-produkter.Inte snåla med avokadon och se till att mjölken inte är för fettsnål för då blir du inte mätt.

De dagar jag tränar även ett ägg eller 2 skopor proteinpulver från Holistic.

Läs hela inlägget »

År 1995 jobbade jag på en företagshälsovård på Arlanda flygplats. Jag var 23 år, jag jobbade där 9 månader och har nog aldrig lärt mig så mycket någonsin på någon arbetsplats.

 
Jag lärde mig (genom en broschyr i broschyrstället) att det fanns en helt ny lag mot sexuella trakasserier på arbetet.
Jag anmälde då en tidigare chef som tyckt att jag skulle ligga med honom för att jobba kvar och blev därmed den första i Sverige att prova den nya lagen (jag förlorade. Borde ”inte ha jobbat kvar om det var så jobbigt” enligt domstolen. Men jag vann ändå. För jag satte ner foten.).
 
Jag lärde mig en jäkla massa personnummer när jag sorterade in journaler.
 
Jag lärde mig det nya husläkarsystemet.
 
Jag lärde mig att det kunde pågå hemliga relationer på jobbet. Och om det uppdagades, vilket det gjorde, så blev den manlige chefen kvar och kvinnan placerades någon annanstans. Karin. Hon var grym.
 
Jag lärde mig också att man kunde hålla ”sluta-röka-kurser” fast man själv rökte, mycket munspray och tuggummi. Också grymma Karin.
 
Jag lärde mig att socker i kaffe och te inte var bra, det fanns inget socker där ”vi är ju en företagshälsovård”, så jag slutade då med det.
 
Jag lärde mig göra hörselundersökningar på piloter.
 
Jag lärde mig att piloter inte fick flyga på två dagar efter att de tagit influensavaccin.
 
Sen lärde jag mig så mycket från syster Harriet.  Hon var över 60 år och hade varit sjuksköterska länge. Bland annat hade hon jobbat mycket i Afrika. Hon pratade om Malaria. Att biverkningarna från Malaria-profylaxet var så mycket värre än att ”få malaria och behandla”.  Det var första gången jag hörde det tänket. Det har kommit tillbaka till mig många gånger, även om jag inte tänkte så mycket på det just då.
 
Snabbspola till -2008. Min arbetsgivare var plötsligt väldigt oroade över att alla skulle få influensa och vara hemma och o-produktiva flera veckor. De bjöd på årets vaccin. Inte för att jag brukade vara sjuk men jag hängde på. Jag blev sjuk i 3 dagar efter sprutan. Med karensdag och allt. Då mindes jag det där med piloterna. Och att vissa biverkningar var värre än att behandla sjukdomen.
Jag bestämde mig för att inte ta ett influensa-vaccin någonsin igen.
-2009 var det svårt att undvika då man blev jagad med svin-influensa-vaccin på stan, men jag lyckades ändå.
 

Snabbspola till -2020. När jag låg där sjuk i Covid kändes det eländigt. Såhär efteråt så var det inte så farligt. Det jobbiga var att vara sjuk och samtidigt ensam ansvara för ett friskt barn. Och smaken och lukten. Beskrivs som ett ”milt symtom” men för mig är det inte milt att inte kunna äta och dricka gott.
 
Men jag håller fast. Jag har tagit mig igenom det. Och inte i onödan. ”Bättre att behandla symtomen” (i alla fall om man inte är riskgrupp)
Idag kom en studie som visar att min kropp hjälper mig nu. Att jag blir mindre sjuk nästa gång. Att det långsiktiga immunförsvaret aktiveras. I 60-70 år.
Så mitt beslut att aldrig mer ta ett influensa-vaccin står fast tills vidare.
 
Tack till Harriet, Karin, Magnus, Britt och LiseLotte på företagshälsovården på Arlanda för de pusselbitar jag fick med mig!

Läs hela inlägget »

Som min son säger ”regn är bara vatten som kommer ifrån himlen”. (I morse sa han dock att han önskade att han var katt som vill ligga och chilla hela dagen istället för att ha utflykt i regnet men men...).
Idag bestämde jag mig för att springa ändå. Man blir blöt. Inget värre händer på 30 minuter. Bestämde mig också för ett litet vänligt leende till alla jag mötte som också var ute och sprang. Det blev 7 personer. 6 män och en kvinna.

Kom igen nu tjejer/kvinnor, det är ju för fan vår paradgren-att springa i ösregn med ett leende på läpparna...

Läs hela inlägget »

Fick massor av ramslök av en vän och före detta granne och har frossat i det över en vecka. Ramslöksbiffar, ramalökssmör, ramslöksmajonäs, ramslöksolja har bland annat stått på agendan.

Och sen den nya favoriten, Ramslökspesto.
Har du ramslök-testa!
Mixa ramslök, solroskärnor, neutral olja (jag valde rapsolja) samt riven västerbottenost. Smaka av med salt och peppar.
Passar till precis allt...

Läs hela inlägget »

Folkhälsomyndigheten lägger ut reklamfilmer på folk som lyckliga dansar över sin vaccination och med texten”

Vaccinationen mot covid-19 fortsätter. Nu har över 40 procent av Sveriges vuxna befolkning fått en första dos
Vad gäller för dig som är vaccinerad? Det kan finnas en viss risk att du kan bli sjuk, trots vaccinationen, och därmed smitta andra, även om du själv inte utvecklar några symtom. Därför gäller de grundläggande råden fortsatt även för dig som är vaccinerad: stanna hemma även om du bara känner dig lite sjuk, håll avstånd till andra både inomhus och utomhus, tvätta händerna ofta och testa dig vid symtom.”


Okej, så varför dans? Varför öppnar folk champagne när de tagit en spruta eller två?
Jag är inte dryg eller cynisk, jag förstår verkligen bara inte glädjen. Förutom kanske hos de som är över 70 år och riskgrupper. Men alla andra?
Eller är det så enkelt som att alla som gläds tror att de kunde dött men nu får leva? Är det så rädda vi har blivit som befolkning?
Jag hörde en kvinna som faktiskt sa det ”när jag åkte och skulle få sprutan var det som en film och jag tänkte att jag kommer inte dö...”.
Hon var ca 55 år, ingen riskgrupp och varför skulle hon ha dött?!
Risken för henne att dö i en bilolycka är ungefär likvärdig, men inte sitter hon inne för det...

Jag själv väntar med vaccin. Säger inte nej för alltid eftersom jag inte är varken ”vaccinmotståndare” eller ”konspirationsteoretiker”.
Men jag har genomgången -covid 19 med antikroppar och det finns noll anledning för mig att ta vaccin just nu.
Det finns bland annat en välgrundad studie som klart och tydligt visar att skyddet efter genomgången infektion är minst lika bra som alla vaccin.
Det finns INGEN studie som visar hur länge vaccin-effekten sitter i men jag gissar på dos 3 i höst för många och sen fortsätter det... För virus muterar.
Tack till alla er som deltar i studien.
Jag vill inte delta i denna fas. Jag respekterar ert beslut att ta vaccin. Respektera mitt beslut.
Litar du på vaccinet så litar du ju på det och mitt beslut kring det är därmed ointressant.
Jag litar på mina antikroppar och på mitt immunförsvar som detta virus lärt mig att jag bör jobba ännu mer med. Call me crazy...

Jag tar det för att få resa
För 1 1/2 år sedan reste du som du ville. Ingen kunde styra vem du kramade med olika kampanjer och ingen krävde intyg för att passera en gräns eller gå på en konsert.
Att inskränka dessa rättigheter för en pandemi med så låg dödlighet kommer jag kämpa emot.
Jag är inte ”glad att få resa” med restriktioner. Det är inte demokrati i min värld.
Det är ovärdigt och virus skiter i vaccin-pass och även i vaccin som ligger flera steg efter. Så vad är detta ”pass” och vad säger det? Fundera ett varv.
Seychellerna är intressant. Det procentuellt mest vaccinerade stället i världen där smittan ändå sprider sig blixtsnabbt.
Varför? Hade vaccin-pass förändrat något?
Ett annat varför är detta eviga testandet...
Om man tror på vaccinets effektivitet och dödligheten går ner så har vi alltså kvar en helt vanlig influensa. Hur mycket skattepengar ska läggas på detta fortsatta testande och vad är syftet?
Vi sitter ju aldrig hemma i vanliga fall och testar om vi har ”vanlig bonnförkylning” eller årets influensa?

Jag försöker bara få ihop logiken. Den fallerar.

Läs hela inlägget »

Jag har i många många år trott att oavsett vilka förutsättningar jag har så ska jag prestera samma.

Det är raka vägen mot stress och utbrändhet. Vilket också hänt.
Så jag försöker jobba aktivt med de tankarna hela tiden. Vilka förutsärtningar har jag? Vad är möjigt att prestera? Alltså att göra det bästa man kan men också acceptera och anpassa efter förutsättningarna.

Enkelt exempel: idag ösregnar det. Inte optimalt att springa uppför Hammarbybacken och bli kall och dyngsur.
Strunta i det?
Nej, anpassa efter förutsättningarna-jag tog ett paraply och tog en promenad upp. Väl på toppen slutade regnet.
Andra dagar kan jag vara väldigt trött. Då försöker jag vila. Jag sänker kraven på min matlagning.
Just nu försöker jag även få in mindfulness varje dag. 5 minuter per dag.

Och vet ni. I sommar ska jag till Spanien!
I mars -2020 tajmade min resa till Lanzarote med EN dag efter att Spanien gick i lockdown första gången (så resan blev alltså inställd).
Nu tajmar resan med att 21 juni tar Andalusien bort ALLA covid-restriktioner och drygt två veckor efter åker jag!
Vad som än händer här kommer jag alltså vara helt FRI två veckor i sommar och då är det förutsättningarna! :)

Läs hela inlägget »

Jag vet inte vad ni gör en fredagkväll, men jag åt en kycklingwok och mejlade sedan kommunikationschefen på Karolinska sjukhuset och frågade om det var lugnt nu eftersom jag läst att de kunde minska på IVA-platser? Och att han i sådana fall gärna kunde meddela Löfven och Hallengren att omedelbart ta bort alla restrektioner.

Läs hans svar noga. För det är så här Sverige har VALT att ha det. Genom neddragningar. Besparingar. IVA ska ha NOLL marginaler. Sen står det politiker i TV och säger att vi ska ta hemma och göra/inte göra ditt och datt för sjukvården. I över ett år!!!!!! Det är DE som ska ta ansvar! Som ska skjuta till pengar och fördela om resurser. Som ska säkra upp för vaccinskador och framtida virus!
Det är inte VI som ska leva i någon isolerad tillvaro för att politiker snålar med vården!

Nu har massor av mönniskor haft Covid. Riskgrupper är vaccinerade.

Öppna upp allt nu! Nu!

Läs hela inlägget »

Jag har fått nog av bristande logik nu.
1. En ”tillfällig” pandemilag som drar ut på tiden som endast Sveriges minsta parti Liberalerna ifrågasätter...
2. En före detta stadsepidemiolog som är förvånad hur lydiga rädda människor är (rädsla får oss att följa auktoritära beslut-det är tydligt med denna polarisering som nu råder!)
3. Vi medborgare som ska ”ta ansvar” för att man mitt i allt drar ner på IVA-platser i Stockholm på KS?
Är det så här man ska jobba politiskt får vi ”ta ansvar för att avlasta sjukvården” i mååånga år framöver!

Vi har betalat via skatten för att ha en fungerande sjukvård. Inte för att låsa in oss för att inte hamna där.

DN informerar att det idag avlidit 15 personer MED covid 19.

Är det därför jag köar in på Coop? Eller är det för att hjälpa IVA?
De övriga drygt 200 personer som också avlidit idag, vem tänker på dem och ”tar ansvar”...?!

Jag tar ansvar för mitt immunförsvar och för att hålla mig undan de räddaste människorna och vara hemma om jag är sjuk.

Det börjar bli väldigt väldigt väldigt oklart nu. Skulle vilja ha en förklaring ...

Läs hela inlägget »

Nyheter & Information

Instagram:
kostvagenveronica
Facebook:
Kostvägen

Kontakt: info@kostvagen.se

Roligt att du hittat till min blogg!

Jag är Cert.Kostrådgivare inom lågkolhydratkost LCHF/Paleo och erbjuder förutom bloggen olika former av kostrådgivning, kurser och föreläsningar.

Jag tycker om god mat med naturliga råvaror, men vill också ha enkla lösningar i matlagningen som inte tar för lång tid eftersom vardagen ofta kan kännas stressig. 

Jag bor med 7-åring,  katter (2 bengaler) i Hammarby Sjöstad i  Stockholm.

Jag har ätit lågkolhydratkost i mer än 11 år och har tack vare detta gått ner nästan 25 kg i vikt och uppnått ökad hälsa på olika sätt.
Hälsa är en helhet! Alla bitar med stress, relationer, kost behöver vara i balans. 


Laddar innehåll...
God rest-lunch idag på vårrullarna! Sååå gott! Har även kyckling kvar så en favorit i repris i morgon med kyckling 👌🏻
En del i vietnamesiska vårrullar. Mycket skärande men ändå värt det! Två grymma såser, kyckling och räkor utanför bild😅
Så fick de äntligen komma från stan till lite grönbete! 😺 Fick underbara bilder från bonus-matte och det känns så skönt att veta att (främst) Lewis är nöjd och glad för han har varit rätt sur och missnöjd senaste veckorna 🙄😍...

Tips på bra länkar:

Statcounter